En kopp kaffe med Paggan
NSD:s Olov Abrahamsson och ex-ministern Leif "Paggan" Pagrotsky tog en fika tillsammans.
Foto: PÀr BÀckström
Detta Àr en ledare. NSD:s ledarredaktion Àr socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvÀrderingar.
"KÀrnan i högerns vÀrldsbild - bankerna i USA - har havererat totalt", sÀger han.
Pagtrotsky pÄminner om Ronald Reagan och Margaret Thatchers intÄg pÄ vÀrldsscenen i början av 1980-talet. De gjorde en marknadsliberal revolution mot all statlig inblandning i ekonomi och nÀringsliv.
De amerikanska och brittiska ledarna tog avstÄnd frÄn nationalekonomen John Maynard Keynes klassiska statliga konjunkturpolitik, som prÀglade det ekonomiska tÀnkandet lÄngt in 1970-talet.
Marknaden skulle rÄ sig sjÀlv utan inblandning frÄn politiken, enligt Reagans och Thatchers doktriner. Avreglering, marknadsanpassning och privatisering blev riktmÀrken för all politik.
"Men nu har den politiken gjort totalt fiasko", noterar den socialdemokratiske ex-ministern.
Han ger en mÄlande beskrivning av kollapsen i det finansiella systemet i USA. Den förre amerikanske presidenten George W Bush rekryterade alla sina finansministrar frÄn ett och samma stÀlle, den ansedda investmentbanken Goldman Sachs (som numera kontrolleras av amerikanska riksbanken).
Det var ekonomisk-politiska makthavare som hade en bottenlös tilltro till de fria marknadskrafterna och predikade samma budskap som Reagan och Thatcher.
"Men nu talar till och med Hank Paulson (Bushs siste finansminister) om att det inte bara behövs statlig tillsyn utan statligt Àgande för att trygga det finansiella systemet", sÀger Pagrotsky.
Högerns haveri har skapat utrymme för ett globalt vÀnsteralternativ, anser Pagrotsky. Men han saknar Ànnu ett sÄdant alternativ.
"Vad man skulle önska Àr att EU-lÀnderna kunde enas om ÄtgÀrder som var tillrÀckligt kraftfulla och effektiva för att stoppa nedgÄngen och vÀnda utvecklingen", sÀger Pagrotsky. Men han har Ànnu inte sett nÄgra sÄdana gemensamma initiativ frÄn EU.
Pagrotsky tycker dessutom att det Àr "botten" att den svenska regeringen hör till de som Àr motstrÀviga och stillasittande.
"Vi har en regering som driver linjen att EU ska hÄlla kÀften. I stÀllet borde regeringen driva pÄ för gemensamma stimulansÄtgÀrder (som satsningar pÄ utbildning och infrastruktur)", sÀger han.
Den som söker efter ett globalt vÀnsteralternativ fÄr med andra ord leta pÄ annat hÄll Àn hos Fredrik Reinfeldt, Angela Merkel, Nicholas Sarkozy och andra EU-ledare.
Kanske finns embryot till ett sÄdant alternativ i stÀllet hos "Progressive Governance".
Progressive Governance Àr ett internationellt nÀtverk som bildades i slutet av 1990-talet av bland andra Bill Clinton, Gerhard Schröder, Tony Blair och Göran Persson. Tanken var att skapa en mötesplats för politiker och organisationer som stÄr till vÀnster om den enkelspÄriga marknadsliberalismen.
Organisationen har fört en undanskymd tillvaro sedan Bill Clinton lÀmnade Vita Huset 2001. Men nu tas nya initiativ för att blÄsa liv i "Progressive Governance". MÄnga hoppas att nye amerikanske presidenten Barack Obama ska ge en nytÀndning.
27-28 mars Äker S-ledaren Mona Sahlin i alla fall till Chile för att delta vid Progressive Governances toppmöte.
Vid mötet deltar bland andra USA:s vicepresident Joe Biden, Chiles president Michelle Bachelet, Storbritanniens premiÀrminister Gordon Brown, Brasiliens president Luiz Lula da Silva, Argentinas president Cristina Kirchner och Norges statsminister Jens Stoltenberg.
Under mötet kommer Mona Sahlin att tala under rubriken "Progressive politics after the financial crisis". Hon avser ocksÄ att ta upp finanskrisen, konflikten i Mellanöstern och det globala miljöhotet vid ett enskilt möte med Joe Biden.
Vi fÄr hoppas att det inte blir bara snack utan ocksÄ verkstad i chilenska Viña del Mar.
Det rÀcker inte med att tala om investeringar i jÀrnvÀgar, forskning, utbildning och omstÀllningen till ett ekologisk uthÄlligt samhÀlle. Om vi ska kunna hÄlla tillbaka arbetslösheten och minska föjdverkningarna av finanskrisen sÄ krÀvs omedelbara stimulansÄtgÀrder.
Man löser inte vÀrldsproblemen pÄ en kafferast. Men det Àr nödvÀndigt att börja nÄgonstans, om det ska bli resultat.