Enkelspårig regeringslinje

LEDARKRÖNIKA2008-12-17 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Den förra borgerliga regeringen, med Carl Bildt i spetsen, myntade uttrycket "den enda vägens politik". Denna regering har klokt nog undvikit sådana uttryck. Men egentligen har de varit precis lika enkelspåriga. Överordnat är att öka arbetsutbudet.
Enligt nationalekonomisk teori ska ett ökat arbetsutbud - det vill säga att fler människor vill ta fler jobb - på sikt leda till ökad sysselsättning.

Från fackets sida har vi inte haft något problem med målet. Ett ökat arbetsutbud, och därigenom en ökad sysselsättning är angeläget. Det som facket haft problem med är medlen för att uppnå målet.
Skattesänkningar, försämrad a-kassa och tuffare regler i sjukförsäkringen är varken rimliga eller effektiva metoder för att öka sysselsättningen. Men det motstånd som facket gjort mot den borgerliga utbudspolitiken är inget mot de problem som kommer att skapas av den annalkande lågkonjunkturen.

Så länge det fanns en stark efterfrågan på arbetsmarknaden, innebar hårdare tag och sämre ersättning säkert att några med ersättning kunde få ett arbete. Många fler drabbades, antingen de arbetade eller var utan jobb, av den ökade otryggheten.
Att veta att man får sjukpenning om man blir sjuk eller att man klarar sig ekonomiskt om man blir arbetslös är den trygghet som vi betalar försäkringspremien för. Försämrade trygghetssystem drabbar alla.

Problemet med den borgerliga utbudspolitiken är att den bygger på att arbetsmarknaden efterfrågar fler anställda. Nu, när Sverige går in i en djup lågkonjunktur, kör denna politik rakt in i väggen.
Ingen efterfrågar längre dem som knuffas ut ur sjukförsäkringen. Många som blir arbetslösa har aldrig gått med i A-kassan eller lämnat den.

Det är uppenbart att regeringen börjar få kalla fötter över den väg som de så självsäkert slagit in på. I A-kassan har det försökt mildra konsekvenserna av sin egen politik genom att sänka avgifterna och korta den tid som man behöver vara medlem innan man blir berättigad till ersättning.
Konsekvenserna av förändringarna i sjukförsäkringen syns ännu inte lika tydligt. Efter årsskiftet riskerar dock många att bli av med både sin anställning och sin ersättning. I sämsta tänkbara läge ska tidigare sjukskrivna ut på en stendöd arbetsmarknad och få hjälp av en arbetsförmedling som har fullt upp med att ta hand om alla varslade.
Utbudspolitiken, som hade nog så svåra konsekvenser i ett bra arbetsmarknadsläge, kommer helt att slå slint i lågkonjunkturen.