Peter Akinder, politisk chefredaktör på Östra Småland i Kalmar, var glad som en lärka när LO bytte ordförande sommaren 2012.
”Det är väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson blir LO:s nye ordförande”, skrev han.
Akinder beskrev ”Kålle” (som han kallas) som en ”varmhjärtad person med säker politisk instinkt”, som en ”Mr Feel Good i svensk politik”.
Men den nye LO-basen är inte bara en hygglig kille. På kort tid har den gamle metallarbetaren även förvandlat LO-borgen i Stockholm till politisk verkstad.
LO har plockat fram nya förslag om sjukförsäkringen, pensionerna och välfärdspolitiken.
Under hösten kommer nya initiativ. Bland annat inleder LO ett stort utredningsarbete om jobbpolitiken.
Thorwaldsson själv hörs och syns i teve, radio och tidningar. LO har fått en nytändning under det nya ledarskapet.
Under onsdagen träffade jag LO-basen under hans tre dagar långa besök i Norrbotten. Vi möttes på klassisk arbetarrörelsemark – i Fackföreningarnas Hus på Nygatan 3 i Luleå. Thorwaldsson var imponerad av vad han sett i Kiruna och Pajala.
Han lovade att göra det till en huvuduppgift som LO-ordförande att alltid tala om vad industrin betyder för Sverige.
”Många i Stockholm har inte begripit vilket fantastiskt företag LKAB är. Gruvbolaget svarar för 12 procent av alla industriinvesteringar i Sverige. 50 procent av Sveriges nettoexport kommer från basindustrierna. Det stämmer inte att industrins tid är över, som Fredrik Reinfeldt sa vid toppmötet i Davos”, konstaterar Thorwaldsson.
Han anser även att det säger något om utvecklingen i Norrbotten att hans gamla SSU-kompis Niklas Nordström (som efterträdde Thorwaldsson som SSU-ordförande 1995) återvänder till länet för att bli kommunalråd i Luleå.
”Även det är ett tecken på att Norrbotten blivit mer attraktivt. Vi talar om helt nytt län jämfört med 1980-talet. LKAB, Ikea, Facebook, Kulturens Hus, Ice Hotell och besöksnäringen... Det sker många stora saker samtidigt”, säger Thorwaldsson.
Han är övertygad om att Nordström kan spela en roll för den fortsatta utvecklingen.
”Jag är glad för att arbetarrörelsen i länet ser hans kapacitet. Under SSU-åren lärde jag känna honom som en driftig och uppfinningsrik person”, säger han.
Som nyvald LO-ordförande talade Thorwaldsson om att han såg fram emot att bli ”ovän” med S-ledaren Stefan Löfven. Det gäller än.
”Jag tror det är viktigt att det finns armlängds avstånd mellan partiet och facket. Ett exempel är debatten om vinster i välfärden inför S-kongressen tidigare i år. LO drev sin linje hårt. Det gjorde att det till sist blev det en bra kompromiss”, säger han.
Huvudmotståndaren finns dock på högerkanten. LO vill ha ett regeringsskifte. Thorwaldssons enskilt viktigaste argument är jobbpolitiken.
”Vi kan inte ha en regering som har gett upp om arbetslösheten. Regeringen räknar med att arbetslösheten kommer att ligga kvar på över 8 procent även 2014. Så kan vi inte ha det”, säger han.
Sådana fackliga uttalanden gillas inte bland de borgerliga. Men det vore tjänstefel av Thorwaldsson att inte protestera mot en politik som är negativ för LO:s medlemmar.
Räkna med att facket kommer att göra sin röst hörd inför valet nästa år!
LO-basen kommer inte vara någon ”mr Feel Good” i valdebatten 2014.