Folkhemmet byggs inte med utanförskap
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Ordet utanförskap präntas in i våra huvuden från första till sista meningen.
Då utanförskapet i borgarnas statistik har innefattat allt från studenter till den tre månaders arbetslöse som vidareutbildar sig mellan två jobb, undrar jag vilka lösningar som de ska jaga människor med?
Det är en enkel retorik att ta till sig. Hela svenska folket nickar när vi pratar om de som lever i utanförskap. Självklart är det dagens största politiska utmaning.
Men när man frågar om de anser sin sjukskrivna kompis vara "utanför" när de ligger på operationsbordet blir svaret annorlunda. Vilka är det då vi jagar?
I tider av arbetslöshet, ekonomisk kris och ostabil framtid är det lätt att en diskussion om utanförskap och främst invandrares utanförskap, leder till att vi letar syndabockarna i samhället.
Utanförskap innebär att någon är delaktig i samhället, och någon inte är det. Att någon är "Vi" och någon annan är "Dom".
Utifrån det blir det plötsligt svårt att berättiga varför "vi som har jobb" ska betala skattepengar och A-kassa till "de som inte har jobb".
Det gemensamma, jämlika samhället som ska byggas av alla och för alla går ej längre att berättiga.
I det socialdemokratiska folkhemmet finns, som Per-Albin Hansson uttryckte det "inga privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inte styvbarn".
Med det menade han inte att vi skulle bedriva välgörenhet för de stackars människorna i utanförskapet utan han syftade istället på att det i det goda hemmet, precis som i en familj skulle råda samarbete. För hemmets grundval är "gemensamheten och samkänslan".
Jag tror att Per-Albin Hansson skulle vända sig i graven om han hörde socialdemokratiska företrädare prata om utanförskapet på det sätt vi gör.
Han skulle nog rycka oss i öronen och be oss prata om de riktiga politiska utmaningarna, såsom att bygga ett samhälle tillsammans, utjämna klassklyftorna, skapa jobb och förutsättningar. Där den arbetslösa eller invandraren inte är problemet, utan där det är arbetslösheten och rasismen vi ska bekämpa. Där alla människor ses som en resurs och inte som en ekonomisk belastning. Där ingen räknas som utanför.