Hållbar utveckling och moral
I slutet av september reste jag till New Delhi för en forskningskonferens om hållbar utveckling. Tillsammans med två kollegor ansvarade jag för ett seminarium om ekonomi och moral; ett tema med tydliga spänningar.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De flesta politiker och företagsledare håller nämligen tillväxt i ekonomin som en förutsättning för en hållbar utveckling. Tillväxt leder till nya innovationer som minskar miljöförstöringen och till att människor lyfts ur fattigdom.
Denna syn representerar dock ett systemfel. Ta bara New Delhis 14 miljoner invånare, vad händer när alltfler av dem aspirerar på hög standard?
Nya köptempel konkurrerar redan med hindutempel och de globala nätoperatörerna sätter upp sina skyltar i de fattigaste kvarteren.
Vi i Sverige kan inte klandra dem. Vi köper mer än 3 miljoner nya mobiltelefoner och 300 000 nya bilar per år. Vi har flest antal kvadratmeter köpcentra per invånare i världen.
Regionala politiker i Indien tävlar öppet om de globala tillverkarnas gunst, men arbetsvillkoren liknar de Marx beskrev i England under 1800-talet.
Vår konsumtion bidrar här till en produktion som i Sverige skulle ge fängelse. Det märkliga är att vi tycker att det är okej. De har ju alla fall ett jobb.
Visst reagerar de indiska arbetarna ibland. Vi läste om en italiensk vd för ett globalt storföretag som gick ut och mötte de arbetare han just hade sparkat. Han dog av slagen från en hammare.
Debatten i pressen handlade därefter om hur man skulle säkra investerarnas förtroende så att kapitalet inte skulle flytta. Mordet blev en fråga om "investor relations".
Bil och köpcentrum hänger förresten ihop. Cyklar du till Storheden så är du ett undantag. Cykeln blir också alltmer perifer i New Delhi. Den bromsar trafiken, men kanske menar man utvecklingen.
På "ekonomiska" går det att förstå. Använder vi bilen så ökar omsättningen i plånboken, i en rad företag och i BNP räknat. Om då mer ekonomi ger en bättre miljö och ett bättre samhälle så ställ cykeln!
Vi flög tre plan för att komma till Indien och vi åkte bil i New Delhi. Vi hyrde en chaufför och en stadsjeep under tre dagar. Vår chaufför, Vicki, en man i 30-årsåldern, hade fru och treårig son i hembyn i Himalaya.
Han jobbade tio månader per år i New Delhi och spenderade sedan maj-juni hemma. Han visade kort på sin familj och vi fick hemlängtan.
Sista dagen frågade han oss: "Vet ni vad jag tjänar?" Nej. "Jag har en fast lön på 500 kronor i månaden. Du kan fråga vilken chaufför du vill här. Alla tjänar samma."
"Vet ni vad min enrummare kostar?" Nej. "550 kronor i månaden. Jag delar den därför med en kompis. Enligt chefen jobbar jag åtta timmar per dag, men jag hämtade er på flygplatsen ett på natten, steg sedan upp och körde till Agra fem på morgonen (fyra timmar enkel väg). Jag var hemma sex på kvällen. Vid midnatt var jag vid flyget igen."
Hur får du ihop det? "Jag är beroende av dricks och extra inkomster. Jag rekommenderar turister affärer där jag, ibland, får procent på deras inköp."
Han frågade hur mycket vi handlade på affären han släppte av oss vid dagen innan. Vi räknade till 2000 kronor. "Fyra månadslöner. Då får jag 80 kronor. Om de vill", berättade Vicki.
Vi betalade lunchen för oss fyra (en halv månadslön) och åkte vidare.
Vicki är lyft ur fattigdom, men till vad? Till en ekonomisk livegenskap långt från sin familj. Det är magstarkt att kalla det utveckling, än mindre hållbar utveckling.
Han kan sluta som chaufför och han drömmer om det. Han ska jobba tills han är 40, då ska han hem. Hans son är då 11. New Delhi är ingen bra plats. Han vill inte ha sin familj där. Vi frågar vem som äger firman, vart pengarna går. Han säger att det är ett familjeföretag. Ägaren bor i Stockholm.
Det är svårt att komma runt behovet av att tänka om relationen mellan ekonomi och hållbar utveckling.
Få politiker och företagsledare skulle idag söka stöd genom att säga att vi behöver mindre ekonomi, lägre tillväxt, producera färre produkter och konsumera mindre. För många låter det som att "vi alla borde bli lite fattigare". Det låter nästan lika dumt som att säga att vi måste ställa undan cykeln för att få bättre miljö och samhälle.