Haveriet i vargfrågan

Foto: Fotograf saknas!

LEDARKRÖNIKA2009-10-08 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Om två veckor är det dags att debattera och fatta beslut om regeringens rovdjursproposition i riksdagen. Debatten kring propositionen har hittills varit ganska lågmäld i media, något som förvånar mig.
Som alltid när man diskuterar rovdjursfrågan blir det fokus på frågan om vargen. Ibland gör det mig oerhört frustrerad, då hela rovdjursfrågan är så mycket större, men det är trots allt vargen som väcker starka känslor hos stora delar av befolkningen.
Det är just därför jag är förvånad att debatten inte går högre kring propositionen.

Regeringen föreslår en fyraårsplan för att lösa de genetiska problemen med vargstammen. Under den tiden ska man sätta ett tak på stammen på 210 individer. Utvärdering ska ske redan 2012. Under dessa år ska man införa 20 nya individer till den svenska vargstammen, för att tillföra nya, friska gener. Man vill inplantera varg från östeuropa, och tror sig på så sätt lösa alla problem.
Det är en helt osannolik inställning till en väldigt komplex problematik, där både fakta och känslor är viktiga ingredienser.Att tro att man kan lösa problematiken med vargstammens genetiska status på fyra år känns forcerat, oseriöst och desperat.

Att dessutom flyga in vargar från Östeuropa är minst sagt provocerande. Internationella studier visar att förtroendet för rovdjurspolitiken minskar i samma sekund man börjar inplantering av individer. Inte så konstigt. Förtroendet för den förda politiken är redan lågt. Inte lär det bli bättre när man ska flyga in nya vargar till någons hembygd, och sedan åka därifrån.
Pedagogiken haltar, minst sagt. Inte heller har man rett ut vad det kostar, eller hur det rent praktiskt ska gå till, med vilda djur som ska vara i karantän innan de släpps ut.

Att lägga en fyraårsplan känns oseriöst. Vi Socialdemokrater föreslår istället en 20-årsplan för att komma till rätta med problemen. Under den tiden fryser vi det etappmålet som nu gäller, på 200 vargar. Vi vill också ha en livskraftig vargstam i Sverige, men vi menar att rovdjurspolitiken måste vara förankrad bland de människor som direkt berörs av den.
Nya vargar har kommit in på naturlig väg de senaste åren och tillfört nya gener, och det är den naturliga invandringen vi måste underlätta. Annars finns en risk att känslan att man håller igång en stam med konstgjord andning tar över, och på så sätt får vi ingen trovärdighet i politiken som förs.