Idéer kommer sällan ensamma
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I början av sommaren hade vi på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek besök från BBC i London. Teamet skulle spela in ett radioprogram om brittiska uppfinningar och idéer som har berikat den övriga världen.
Just nu var man framför allt nyfiken på Cambridge-ekonomen John Maynard Keynes, som i mitten på 1930-talet kom på att staten borde spela en mera aktiv roll för att komma till rätta med arbetslösheten i lågkonjunkturer genom att köpa varor och tjänster.
Den bakomliggande tanken verkade vara att den svenska modellen som utvecklades av Per-Albin Hansson och hans regering egentligen till stora delar var en brittisk importprodukt.
Teamet verkade bli förbryllade, och kanske lite besvikna, när vi kunde tala om att samma idéer redan var i omlopp i Sverige, och att Keynes inte kom med några revolutionerande nyheter när han besökte Stockholm 1936.
Saken var nämligen den att finansminister Ernst Wigforss och den så kallade Stockholmsskolans ekonomer med Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal i spetsen hade utvecklat ungefär samma recept mot arbetslösheten ungefär samtidigt.
1930-talets svenska krispolitik byggde till stora delar på att staten underbalanserade sin budget och därigenom gav ekonomin en välbehövlig vitamininjektion.
Det som har blivit känt som keynesianism skulle alltså lika gärna kunna kallas wigforssianism eller ohlinism.
Historien har mängder av sådana exempel på hur både intellektuella idéer och tekniska uppfinningar tycks uppstå samtidigt, oberoende av varandra. Det mest kända fallet är antagligen telefonen.
På morgonen den 14 februari 1876 lämnade en representant för Alexander Graham Bell in en ansökan om patent på en apparat för transmission av ljudvågor via elektriska ledningar.
Bara några timmar senare samma dag kom Elisha Gray in på det amerikanska patentverket med en patentansökan för i princip samma uppfinning. Till saken hör också att Bell och Gray var väl medvetna om varandra.
Det var förstås Bells namn blev odödligt, medan Gray föll i glömska.
Men det kunde lika gärna ha varit tvärt om. Vilket påminner oss om att myten om den geniale uppfinnaren som ensam i sitt laboratorium tänker ut lösningar som ingen annan har kommit i närheten av ofta är just - en myt.