Ingen anledning för domedagsprofetior

Ledarkrönika2009-08-03 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nyligen fick jag återigen kommentera en rapport om välfärdens långsiktiga finansiering. Upplägget på dessa rapporter är alltid likartad. Först konstateras problemet. En åldrande befolkning och det faktum att det är lättare att effektivisera produktionen av varor än av tjänster gör att tjänsteproduktionen, och framförallt de skattefinansierade tjänsterna, kräver allt mer av våra resurser.
Sedan betas möjliga lösningar av. Skatterna kan förvisso ökas, men inte tillräckligt. Sysselsättningen, och därmed skatteintäkterna, kan ökas, men inte tillräckligt. Offentligfinansierad verksamhet kan effektiviseras, genom bättre IT-stöd och ny teknik, men inte tillräckligt.
Därefter slutar det som med en analys av att mer privat finansiering krävs. Svenskarna måste lära sig att staten inte står för allt. Att det krävs ett större individuellt ansvar för det som idag finansieras gemensamt.

Problemet är att alla dessa "inte tillräckliga" effekter tillsammans kan ge mycket. Sverige har under flera år haft en trend mot att fler arbetar kvar efter både 60 och 65 år. De största problemen rör istället inträdet på arbetsmarknaden - både för unga och för dem som kommer till Sverige från andra länder.
Vad gäller skatterna, så har alltid den aktuella skattenivån målats upp som den högsta möjliga. Men med väl utformade skatter som går till det människor vill ha, finns inget som talar emot att skatterna kan öka, när reallöner gör det.

Att mäta produktivitet i tjänstesektorn är svårt. Sällan bygger man på den upplevda nyttan för patient och samhälle. Att ta sig tid att övertyga en patient om att denna inte behöver penicillin, ökar inte produktiviteten, men kan vara värdefullt för samhället.
Privat vård växer dessutom fram i Sverige. Omsättningen för bolag som gör skönhetsoperationer har ökat rekordsnabbt. De allra flesta är nog överens om att detta ska vara privatfinansierad - om inte speciella skäl föreligger. Självklart behövs ändå regleringar av denna marknad, vem ska till exempel ta kostnadsansvaret för misslyckade operationer.

Sjukvårds- och äldreomsorgssektorn kommer att förändras framöver. Nya behov kommer ibland leda till att den offentligfinansierade verksamheten behöver förändras, men i andra fall till att privata marknader växer fram.
Gränsen kommer inte alltid att vara glasklar. Men det finns för den skull ingen anledning till domedagsprofetior över den svenska välfärdsmodellen.