Det svenska järnvägsnätet är i katastrofalt skick. Trafikverket har fått i uppgift att rusta upp vår järnväg. Men de är väldigt frustrerade eftersom de inte vet var de ska börja, för de skulle behöva börja överallt samtidigt.
Man kan fråga sig varför vår järnväg är så nedgången, varför vi försatt oss i denna situation. Häromdagen fick jag höra lite siffror som gav mig ett bra svar.
Jag fick höra att vi i Sverige behöver renovera och underhålla ungefär 40 mil räls per år, bara för att kvalitén på järnvägen skall vara som idag. Och sedan åttiotalet har vi bara renoverat 5-6 mil per år. Det här är en del av det som vi på Handelskammaren brukar kalla Sveriges infrastrukturskuld.
De senaste decennierna har vi som land satsat alldeles för lite på våra vägar, våra hamnar, vårt flyg och inte minst vår järnväg. Det är en gigantisk skuld vi byggt upp. En skuld som idag skadar våra företags konkurrenskraft, som ökar riskerna i trafiken, skadar vår miljö och som begränsar våra möjligheter att röra på oss.
Sverige är ett av de länder som satsar absolut minst på infrastruktur i hela EU. Detta trots att vi är ett vidsträckt land med stora volymer att frakta. Och det är inte så att vi gör något åt det heller. Nä, istället för att ta tag i problemet och skapa ett konkurrenskraftigt Sverige så lyser nysatsningarna och åtgärderna med sin frånvaro.
Vi är i ett läge där vi borde diskutera en dubbling av anslagen till infrastruktur, så att vi får jobba bort vår infrastrukturskuld. Men den diskussionen finns inte idag.
Visst, regeringens basunerade nyss ut en nysatsning på 5,5 miljarder, men så mycket nya pengar var det inte i den potten och den kommer inte räcka långt för Trafikverket. Och denna nysatsning kommer tyvärr också gå hand i hand med den kapacitetsutredning som Trafikverket nu gör. En utredning som ger en väldigt felaktig bild av de behov vi har i norra Sverige.
Därför får vi aldrig sluta förklara vilka rikedomar vi sitter på i Norrbotten. Vi måste fortsätta förklara hur viktig vår basnäring och våra råvaror är för Europas utveckling. Vi måste synliggöra den otroliga potential vi har i vår turism. Och våra beslutsfattare måste få en förståelse att detta kräver en pålitlig, robust järnväg i norra Sverige.
Utan den förståelsen är jag rädd att våra akuta behov inte kommer att tillgodoses, när de alldeles för få slantar Trafikverket har skall fördelas.