Litet hopp för nya kungabarn

LEDARKRÖNIKA2015-06-23 22:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Så har vi då en ny prinsessa och prins. Alla små barn som älskar sagan om Sofia den första har nu fått en prinsessa Sofia af Paradise Hotel. Inte riktigt lika glamoröst, men ändå. En liten prins Nicolas har också sett dagens ljus, och generationsskiftet i det svenska kungahuset blir allt tydligare.

Det som brukar framhållas för kungahuset är den nuvarande kungens valspråk ”För Sverige - i tiden”, att kungahuset är så modernt och följer med sitt folk och sin tid. Ironin är bara att med tiden har det blivit allt mer uppenbart att den nuvarande regenten inte är med sitt folk och sin tid. Därför sneglar allt fler på nästa generation. Men vad har vi att hoppas på där?

Både Victoria och Carl Philip gifte sig med vanliga svenskar, och nog får vi gissa att Daniel har bytt både en och två blöjor i sin dag, något vi ju klart tvekar om vad det gäller hans svärfar. Men hur modern är den generationen i övrigt? Chris O’Neill valde att inte ta sin frus namn. Men Sofia valde så klart att byta namn – hon är ju kvinna. Daniel var lite modernare och tog dubbelnamn. Och alla kungabarnen har låtit sig själva, eller sina blivande brudar, ledas fram till altaret av sina fäder, vilket är ett patriarkalt sätt att säga att kvinnor tillhör sin far tills de gifts bort med en man. Och i det avseendet är kungabarnen faktiskt värre än sina föräldrar.

Värst är nog ändå Chris O’Neills intåg i den svenska kungafamiljen. Maken till icke-modernitet får man leta efter. Han jobbar på ett ljusskyggt investmentbolag som sysslar med oetisk blankning och har pengarna placerade i skatteparadis. Till det är han jagad av amerikanska skatteverket eftersom han systematiskt vägrar betala skatt.

Hans moral är så långt ifrån moderna svenska ideal som man kan komma. Vi tror på öppenhet, transparens, ekonomisk hederlighet och en ambitiös skattefinansierad välfärd. Han verkar inte omhulda någon av dessa värderingar, men gå på skattefinansierade fester i Sverige, det gör han.

Hans fru, hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland, vägrar att tala med media i de landskap hon är satt att, lite medeltida, vara hertiginna över. Snacka om transparens och öppenhet.

Om vi ska ha ett kungahus måste det bära värderingar som landet förknippas med. Minst dåliga i genren är Victoria och Daniel, men deras växande entourage lämnar mycket att önska om kungahuset ska uppfattas som något modernare än Ludvig den sextondes hov före halshuggningarna.

KRÖNIKAURSULA BERGE