1 juli var det prick 20 år sedan Öresundsbron invigdes.
I dag framstår den som en självklarhet för att binda samman Malmö och Köpenhamn, Sverige och Danmark. Men under 1980- och 1990-talen var brobygget en kontroversiell fråga.
Jag minns bland annat en het debatt på den socialdemokratiska partikongressen 1987.
Partistyrelsen hade tagit ställning för en väg- och järnvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn. Men SSU-basen Anna Lindh, S-kvinnor, Broderskapsrörelsen och delar av Skånedistriktet motsatte sig brobygget. Det ansågs gynna massbilism och drabba miljön i Öresundsregionen.
Inför risken att förlora voteringen valde därför partiledningen att hänskjuta frågan till redaktionsutskottet som skrev ihop en klassisk S-kompromiss åt kongressen. Det beslutades om ett storrådslag och tillsattes särskilda studiegrupper för att fördjupa kunskapen i frågan. Därefter fick riksdagsgruppen och partistyrelsen i uppdrag att fatta det slutgiltiga beslutet.
Efter rådslaget tog socialdemokratin ställning för bron. 1991 undertecknades den historiska överenskommelsen att bygga Öresundsbron av statsministrarna Ingvar Carlsson, Sverige, och Poul Schlüter, Danmark.
Men debatten var inte slut med det. Bron skapade konvulsioner även i den borgerliga regeringen 1991-94.
Den la grunden till en djup spricka mellan Moderaterna och Centerpartiet. Miljöministern, tillika Centerpartiets ordförande, Olof Johansson var stark motståndare till Öresundsbron och fortsatte motarbeta projektet.
Det slutade med att Johansson valde att lämna regeringen under buller och bång 16 juni 1994 – bara några månader före riksdagsvalet samma år.
2020 framstår denna dramatik som närmast obegriplig. Idag betonar i princip alla att bron är till glädje och nytta för både Malmö och Köpenhamn.
I en debattartikel i Sydsvenskan pekar Frank Jensen (S), överborgmästare i Köpenhamn, och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, på hur bron medverkat till att förnya arbetsmarknaden, näringslivet och utbildningsväsendet i regionen.
"Som lokala politiker som har upplevt brons betydelse anser vi att den har varit en förutsättning för att våra städer och vår gränsregion ska kunna utvecklas genom att dra nytta av varandras styrkor, olikheter och växelverka för att gemensamt bli starkare", skriver den svenskdanska S-duon.
Och de flesta nickar instämmande. Tiderna har sannerligen förändrats sedan partikongressen 1987.