Rensa upp i bonusträsket
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det var argumentet för höga ersättningar till bankdirektörer och finansmarknadsaktörer.
Så ägarna betalade år efter år fantasibelopp i löner, bonusar och extra förmåner.
Och vad fick vi för det?
En finanskris som dragit över världen som en farsot och grävt djupa hål i inkomster och besparingar för miljarder människor.
Nyligen blev det känt att tredje AP-fondens vd Kerstin Hessius tilldelats en gratifikation på en halv miljon kronor för sina insatser 2007. Detta trots att en AP-fond-vd inte ska kunna få rörlig lön.
Och första AP-fonden har, trots miljardförluster, betalat ut bonus till anställda för 2008.
Företag motiverar bonussystem med att de är nödvändiga för att kunna attrahera kvalificerade medarbetare.
Men att redan välbetalda finansaktörer ska få stora summor
i extra ersättning är stötande.
Vad värre är - bonussystemen är i grunden feltänkta. De belönar kortsiktigt manipulerande och risktagande i stället för långsiktig utveckling.
Satsningar som ger kortsiktig vinst ett år kan nästa år visa vara katastrofala - det är precis vad som hände under finanskrisen.
Kerstin Hessius fick sin gratifikation för att Tredje AP-fonden gick med drygt 12 miljarder plus 2007.
Men 2008 minskade Tredje AP-fonden tillgångar med nästan fyra gånger så mycket, 45 miljarder kronor.
Egentligen borde Kerstin Hessius alltså betala tillbaka gratifikationen fyra gånger om.
Ett tak har satts på bonus för anställda på AP-fonderna. Men om bonussystemet avskaffades helt, riskerar då inte pensionsfonderna att gå miste om de bästa krafterna på finansmarknaden?
Kanske. Men ingenting säger att sådana kvalifikationer som kan köpas för bonusar ger bättre avkastning på längre sikt.
Försiktiga strategier har ju under finanskrisen visat sig vara långsiktigt lönsammare än de tillfälliga vinstlyft som bonusfolket åstadkom.
För AP-fondernas lönepolicy har styrelserna i första hand ansvaret. Och sorgligt nog har det suttit fackföreningsfolk och socialdemokratiska företrädare och nickat ja till bonusarna (och dessutom givit grönt ljus för satsningar på riskkapitalbolag där tiofalt större belöningar förekommer).
Mats Odell har kritiserat AP-fonderna för deras bonusar. Det är bra.
Men fondbonusarna är ju småpengar jämfört med de belopp som är aktuella i banker och finansföretag.
Varför tar inte Odell i mot dessa? Varför agerar han inte mot den orättfärdiga och ineffektiva bonuskulturen i Nordea, den bank i vilken staten är dominerande ägare?
2007 - då Odell var finansmarknadsminister - delade
Nordea ut drygt 1 300 miljoner kronor till de anställda som arbetade på finansmarknaderna.
Det är kvalificerat hyckleri att skälla på AP-fonderna samtidigt som man håller tyst om bonusregnet i den egna banken.
Staten kan som storägare driva frågan i Nordea och dessutom påverka andra bankägare.
Rensa upp ordentligt i bonusträsket, Mats Odell.