2010 lämnade Ylva Thörn ordförandeposten i Kommunalarbetareförbundet. Efter 14 år i toppen för Kommunal tyckte undersköterskan från Åtvidaberg att det var dags att kliva åt sidan och släppa fram nya krafter.
Men Ylva Thörn har inte pensionerat sig. Hon har en nyckelroll inför valet 2014.
1 december 2012 utsågs hon till ny biträdande partisekreterare för Socialdemokraterna med särskilt ansvar för arbetsmarknadspolitiken och relationerna med den fackliga rörelsen.
Av tradition har Socialdemokraterna ett nära samarbete med LO och LO:s medlemsförbund. Men Thörn vill utveckla kontakterna även med tjänstemän och akademiker.
”Vi ska vara ett brett löntagarparti. Löntagarna möter samma typ av strukturförändringar och problem, oavsett om de är medlemmar i LO, TCO eller Saco”, säger hon när vi träffas för ett samtal om hennes nya arbetsuppgifter.
Bland annat har S en dialog med Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund om skolpolitiken.
”TCO- och Sacoförbunden är partipolitiskt obundna. Men vi behöver kunskapen även från deras håll”, framhåller hon.
Thörn välkomnar även fler tjänstemän och akademiker som medlemmar i partiet.
Thörn ser gärna bildandet av lokala arbetsplatsklubbar som rymmer både arbetare, akademiker och tjänstemän.
Det är möjligt att Thörns resonemang irriterar en del LO-veteraner som ser S som ”sitt” parti. Men jag tror att Thörn är rätt ute. S behöver bredda basen och synfältet i en ny tid.
Det moderna arbetslivet rymmer inte bara medlemmar i Handels, IF Metall och Byggnads. Det rymmer också tiotusentals sjuksköterskor, lärare, socialsekreterare och bibliotekarier.
Även deras perspektiv och erfarenheter behövs i partipolitiken.
I realiteten är det dessutom mer som förenar än som skiljer vanliga arbetare, akademiker och tjänstemän.
Under årens lopp har jag intervjuat massor av folk i både LO, TCO och Saco. Jag har slagits av hur lika Eva Nordmark, Göran Arrius och Karl-Petter Thorwaldsson låter.
Det finns en närmast bedövande samsyn om arbetsrätt, kollektivavtal, medbestämmande, a-kassa, sjukförsäkring m m. Det är skillnader bara i grad, inte art.
Under valrörelsen 2014 kommer det inte att saknas facklig-politiska stridsfrågor.
Regering och opposition är långt i från överens om a-kassa, sjukförsäkring och andra delar av arbetslivspolitiken.
När jag ber Ylva Thörn peka ut den enskilt viktigaste arbetsmarknadsfrågan tvekar hon inte.
”Fas 3 måste bort. Jag har träffat folk i fas 3 och blir mörkrädd över hur de behandlas. 60-åringar som jobbat hela livet trycks ned i skorna. Det är inte människovärdigt”, säger hon.
Socialdemokraterna vill i stället erbjuda långtidsarbetslösa utbildning eller resursjobb med en riktig lön.
För Socialdemokraterna har det sekellånga samarbetet med LO gett partiet verklighetsförankring och en direktkontakt med arbetslivets vardag.
Ett närmande till tjänstemännen och akademikerna är ett sätt att utveckla den strategin. Även TCO- och Saco-folket måste känna att S står på deras sida.
Det gamla arbetarpartiet ska vara ett öppet och modernt löntagarparti.