Sahlin knyter an till Palme
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Göran Persson var alltid noga med att markera att han var en outsider i förhållande socialdemokratins stockholmsetablissemang. Han var grabben från Vingåker som hade halkat in i partiledarskapet.
Fram till dess hade det funnits en kontinuitet allt sedan Tage Erlander. Hans två efterträdare, Olof Palme och Ingvar Carlsson, fanns redan som unga i kretsen kring honom.
Statsrådsberedningen var ett tillhåll för deras krets. När Göran Persson tillträdde fick alla där sluta. Han ville rekrytera ett nytt gäng som var lojalt med honom. Enda undantaget var intressant nog Pär Nuder som politiskt överlevde detta regimskifte, men inte det kommande.
I de tal Göran Persson höll markerade han ett tydligt avstånd till Erlander-Palme-Carlssontraditionen. Han var inte deras arvtagare och citerade och nämnde dem ogärna. Han var en man som byggt sin position inom partiet på egna meriter, inte ärvt dem från någon. När man lyssnar på Mona Sahlin är det lika tydligt att hon knyter an till dem.
I Almedalen blev det extra tydligt, när hon flera gånger kopplade till att det var Olof Palme hade startat politikerveckan, som i år jubilerade. På första parkett satt dessutom Lisbeth Palme och Ingvar Carlsson.
Det är egentligen bara konstigt som kontrast till Göran Perssons förhållningssätt. Han skulle aldrig ha gjort det.
Möjligtvis övertolkar jag henne, men det finns en underton av att den sanna arvtagaren nu är tillbaka. Det hon försöker säga är att Göran Persson var en parentes som inte skulle ha kommit till, om inte skandalerna kom emellan.
Nu är emellertid ordningen återställd - arvtagaren är tillbaka.
Jag kan förstå henne, men är det verkligen klokt av Sahlin att fokusera så tydligt på detta.
Socialdemokratin är ju inte något arvfurstendöme. Förtroendet att leda ett parti, ska man förvärva, inte ärva. I den bemärkelsen hade ju Göran Persson rätt. Även om detta ibland tog sig lite löjliga uttryck.
Mona Sahlins betoning av att hon är en i Erlanderdynastin riskerar att förminska henne själv. Hon blir genom detta en inte lika stark partiledare, med egna visioner och mål. Hon blir istället bara arvtagaren som fick vänta i tio extra år på att inta tronen . Då hjälper det inte ens att vara den sanna arvtagaren.