Mona Sahlin tog i söndags ansvar för Socialdemokraterna och avgick. Något annat alternativ fanns inte heller.
Men förändringen av Socialdemokraterna kan inte stanna vid Mona Sahlin och partiordförandeposten.
2010 års valförlust och den kris Socialdemokraterna nu befinner sig i är inte resultatet av en enda individ och hennes handlingar. Krisen är långt mer djupgående än så och handlar om årtionden av vanstyre som sakta dödat folkrörelsen Socialdemokraterna och förvandlat partiet till Socialdemokraterna AB.
Borta är den frisinnade idédebatten som borde vara partiets signum och borta är dialogen med väljarna. Det har också beskurit partiets förmågan att forma en politik med bärighet i människors vardag.
Socialdemokraterna är inte längre ett parti som först och främst grundar sin politik på ideologi. Socialdemokraterna anno 2010 beskrivs snarare bäst som ett populistiskt parti. Det visar bland annat förhållningssättet till föräldraförsäkringen där partiet låtit sin politik styras av ett opinionsläge som säger nej till en delad föräldraförsäkring.
Ja. Politik är en popularitetstävling. Men politik handlar också om att vilja något, om att driva på samhällsutvecklingen och bilda opinion istället för att bara slaviskt följa den.
Än mer beklämmande är vidare det faktum att Socialdemokraterna under de senaste fyra åren försökt navigera sig fram till ett väljarstöd genom att marknadsanpassa sin politik i enlighet med en borgerlig agenda. Trots att exempelvis oppositionens starka stöd bland de yngre väljarna tydligt visar att det inte blåser någon egentlig högervind i landet.
Några genvägar tillbaka till väljarnas förtroende finns inte. Vill partiet åter bli statsbärande kan inte några andra lojaliteter existera än den gentemot partiets värdegrund.
Att inneha regeringsmakten kan inte längre tillåtas vara viktigare än visionerna om vad makten skall användas till.
Vad Socialdemokraterna mest av allt behöver just nu är självförtroende nog att vara just Socialdemokrater. Det är dags för partiet att leda, att gå i bräschen och forma en modern politik för arbete, jämställdhet, hållbar utveckling och en gemensamt finansierad och modern välfärd. Det är dags att tänka nytt och föra en idépolitisk debatt där alla är välkomna.
Söndagens besked är därför bara en början. För Mona Sahlin var aldrig grundproblemet. Att hon avgår är därför inte heller lösningen.
Och väljarna man vill nå, de är inte trött på Socialdemokraterna. De är bara trött på en Socialdemokrati som inte vill något.
Däri ligger hoppet om framtiden.
Sahlin ut. Och sen då?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.