Vart går Europa efter krisen?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I dag påverkas opinionen av olika faktorer som gör politiken alltmer oförutsägbar. Det är till exempel uppenbart att personernas betydelse växer. Angela Merkels personliga förtroende bär idag upp den tyska kristdemokratin. Och ännu har paret Reinfeldt-Borg ett förtroendeförsprång framför de rödgröna ledarna och socialdemokratins team Sahlin-Östros.
Vi kan också se att skandaler påverkar väljarna mycket kraftigt. I Storbritannien vände avslöjandena av parlamentsledamöternas missbruk av sina förmåner upp och ner på opinionen i EU-valet och gav stora framgångar för missnöjespartier som UK Independence Party och rasistiska British National Party.
I Tyskland har socialdemokratin problem med en minister som låtit sig hämtas med tjänstebil från Spanien!
Vidare har borgerligheten i Europa - särskilt i retoriken - gått mot mitten. De upplevs inte som ett så allvarligt hot som när nyliberalismen och välfärdskritiken dominerade.
Merkel, Sarkozy och Reinfeldt känns ofarligare än Thatcher - borgerliga politiker som t o m vanliga löntagare kan tänka sig rösta på.
Slutligen är många väljare trötta på etablissemangspartierna och föredrar nya, fräscha eller tuffa uppstickare. De Gröna, Piratpartiet och Sverigedemokraterna går stadigt framåt i Sverige, och på andra håll i Europa växer missnöjespartier både till vänster och höger.
I Sverige är det också uppenbart att den geografiska splittringen växer. Borgerlighetens attacker på välfärden och nonchalans inför de dramatiska arbetslöshetshoten slår mycket hårdare i opinionen i Norrland och på landsbygden än i storstäderna. Där står andra frågor i centrum.
Så vad bör då svensk socialdemokrati dra för slutsatser ett år innan nästa års svenska valrörelse drar igång? Jag tror att det gäller att göra två saker samtidigt:
Avslöja skillnaderna mellan regeringens retorik och praktik, och visa hur dramatiska förändringar av välfärden som nu pågår - och vilket systemskifte det blir om de skulle få chansen i fyra år till
Bygga ett trovärdigt alternativ till borgerlighetens passiva ekonomiska politik. Att visa att krisen kan bekämpas genom att investera, så att vi står bättre rustade efter krisen, hellre än att urholka statsfinanserna med orättvisa skattesänkningar är ett gångbart recept, även i storstäderna.