Som en svart fars

Foto:

Lördagsgästen2008-11-15 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Mannen i sängen bredvid på sjuksalen hette Valentino, förmodligen döpt efter filmstjärnan Rudolf Valentino, som dog 1926, två år innan rumskompisen föddes.
Ett helt liv i skogen. Tre hjärtinfarkter, två nya knän, gråstarr och en del annat. Men Valentino ville hemåt och vi skrevs ut samma gråa novembermorgon.
Livet går vidare och snart är ju svinmånaden slut.

Det som hänt med Carnegie är som en svart fars. En bussägare i Jämtland fick loss pengar i samband med kommunaliseringen av bussarna.
En del användes på börsen och det med stor framgång. Det blev tio miljoner, hundra miljoner, en miljard, tio miljarder. Mycket vill ha mer. Projekten blev alltmer storvulna.
Men den forne bussägaren hamnade i diket. Carnegie beviljade lån utan riktiga säkerheter. När finanskraschen drabbade Sverige så saknades pengar till bankräkningarna. Det blev snabb utförsäljning av tillgångar för att täcka förlusterna. Carnegie köptes av staten och den gamla styrelsen fick sparken.

Sverige hade en gång en finansminister som hette Gunnar Sträng. Han var motståndare till kraven på att bankerna skulle övertas av samhället, något som drevs av SSU och dess ordförande Bosse Ringholm. Som bekant blev Ringholm sedemera finansminister, dock utan att aktualisera det gamla kravet på socialisering av bankerna.
Istället blev det den moderata finansministern Anders Borg som fick träda in, med statsrådet Mats Odell som skarprättarbiträde. Den gamle moderatledaren Bo Lundgren, nu chef för Riksgälden, ryckte ut och köpte den vanskötta banken.
Ja, visst är det en svart fars. Det var inte de röda fogdarna som kom på frustande hästar och beslagtog privat egendom. Istället var det moderater som socialiserade gamla Carnegie.
Bussmannen lär klara sig. Enligt finanstidningar har han pensionsförsäkringar på totalt 118 miljoner. Men man kan inte försäkra sig mot att för evigt bli betraktad som en girigbuk.

Det blir spännande med Barack Obama i Vita huset. Nu är president Bush en lam anka som bara inväntar dagen då den nye presidenten ska installeras.
Sarah Palin har återvänt till Alaska och lär bli demokraternas favoritkandidat i valet 2012. Förloraren John McCain har efter valnatten agerat som en statsman. I gratulationerna till Obama fanns inget spår av bitterhet.
Göran Persson var gäst hos K-G Bergström och flaggade för att president Obama kommer att mötas av kritik. Saker sker inte tillräckligt snabbt, fel frågor prioriteras och löften infrias inte. Dessutom får Obama ta över ett land som drabbats hårt av finanskrisen och lågkonjunkturen.
Persson har säkert rätt. Men samtidigt har Obama ett bra utgångsläge, med en betryggande majoritet i kongressen och många entusiastiska valarbetare.
Karln har lyckats skapa hopp i en hårt prövad värld.

Ikea toppar institutionernas förtroendeliga. Att det ofta är ett helvete att få ihop möblerna från firman väger tydligen inte så tungt då slutbetyget ska sättas.
Sveriges Radio kommer tvåa och Sveriges Television trea. Ett bra betyg åt public service-företagen. Att klädkedjan H&M slår riksdagen, socialdemokraterna, svenska kyrkan och facket måste oroa de ansvariga. Sverigedemokraterna ligger sist i förtroendeligan och det är ett glädjande besked.
Ikeas grundare Ingvar Kamprad toppar med bred marginal listan över de personer vi har mest förtroende för. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin finns också med (sexa och åtta). Notabelt är att ingen av de tolv bor norr om Uppsala.

Ha en fin novemberhelg. Så snart isarna lagt sig kommer nya fräscha fiskerapporter.