Vänlige doktor Dabic i Belgrad

Lördagsgästen2008-07-26 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Visst är det så att verkligheten överträffar dikten. Medan Natosoldater och andra finkammade grottor i de svårtillgängliga serbiska bergen, då spatserade den efterlyste Radovan Karadzic omkring på Belgrads gator. Han levde som Dragan Dabic och utgav sig för att vara en av Balkans ledande experter på alternativmedicin. Han medarbetade flitigt i medierna.
- Han var väldigt vänlig och öppen och hade en speciell förmåga att prata med folk. Jag kan fortfarande inte tro att han och Karadzic är samma person, säger en kvinna som arbetade på samma hälsotidskrift som den forne presidenten.
Ett stort skägg, stora glasögon och en annan frisyr dolde den en gång yvige poeten från Montenegro. Men visste den serbiska säkerhetstjänsten var deras man fanns? Väntade man bara in en bra tidpunkt för att gripa honom? Karadzic greps ju dagen innan EU:s utrikesministrar möttes, bland annat för att diskutera Serbiens EU-medlemskap. Kan det ha varit en slumpens skörd? Knappast. Vi kanske får veta sanningen när det kommer memoarer från ledare på Balkan.

Trist med Christian Olsson som fick ont under DN-galan och bums tackade nej till OS i Peking. Förmodligen har han gjort sitt som friidrottare och går till historien som en av landets stora friidrottare.
Susanna Kallur kom inte till start. Hon hade känning i en muskel. Men hennes tårar berodde inte på det utan på Christian Olssons skada.
Carolina Klüft kom trea i längd men det såg inte helt ok ut.
Mest trist med Christian Olsson. Susanna Kallur och Carolina Klüft har ju fortfarande chansen, även om förväntningarna nog ska skruvas ned.
Stefan Holm vann men klagade över att han hade en svag dag. Men han har ju en mycket hög lägstanivå. Han är tveklöst det största svenska medaljhoppet i friidrott och det säger jag inte för att han är sosse.

K-G Bergström från Ryssbält gjorde en bra intervju med Tommie Smith och John Carlos, medaljörer på 200 m i Mexiko 1968. De höjde sina handskbeklädda nävar på prispallen och böjde ned sina huvuden när USA:s nationalsång spelades. Starkt gjort. Deras manifestation ledde till många sura reaktioner.
Tävlingarna gick ju på natten, svensk tid. Det var morgonsammandrag. Jag vill minnas att manifestationen på prispallen inte sändes eftersom tjänstgörande redaktör menade att den politiska markeringen inte hörde hemma i en sportsändning. Minns jag rätt?
När jag skrev om det här på bloggen (blogg.op.se/swedenmark) kom ett inlägg från Umeåjournalisten Mats Rosin:
"Jag är också rätt fascinerad av tredje mannen på prispallen, loppets tvåa, australiensaren Peter Norman. Han solidariserade sig med deras protest och fick f-n för det också.
Hans liv efter OS blev heller inte enkelt men när han dog för ett par år sen var både John Carlos och Tommie Smith med och bar hans kista vid begravningen. Han knöt aldrig sina näve ´men han gav oss sin hand´ som Tommie Smith så vacker formulerat sig om hans insats.
Han håller vad jag vet förresten fortfarande det australiska rekordet på 200 meter på 20.06. Men det är inte enda orsaken till att han är värd att bli ihågkommen."
Det var bra att DN-galan bjöd in Smith och Carlos; deras insats måste hyllas. Och det var vaket av SVT att sätta in K-G Bergström i ett extraprogram.

Experterna flaggar för högtryck och lågkonjunktur. Tänk om det blir tvärtom? Rapporterna om hjortronen är lika fyllda med reservationer som en riksbanksanalys om räntan. Det blir fler bär än i fjol men inte något toppår.
Dit det bär så bär det.
Ha det fint under denna den sista julihelgen!
Tio teveprogram i de stora kanalerna som jag ratar. Det betyder inte att jag ser alla andra program.
Äntligen hemma.
Sommar med Ernst.
Morden i Midsomer.
Solens mat.
Carnivale.
John from Cincinnati.
Cityfolk.
Vad blir det för mat?
Postkodlotteriets sommarspecial.
Advokaterna.