Norrbotten är en bra bit av Europa
EU-pengar i all ära, men de viktigaste insatserna för infrastrukturen i norra Sverige görs fortfarande via Banverket, Vägverket och Luftfartsverket.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Några siffror:
15 procent av EU:s malmimport kommer från Sverige
Sverige är Europas största producent av papper, massa, sågade trävaror, och järnmalm, samt en av de ledande producenterna av guld, silver, koppar, bly och zink.
Cirka 15 procent av EU:s handel med papper, massa, malm och metallskrot kommer från Sverige.
2007 var exportvärdet av skogs- och mineralvaror 260 miljarder kronor, omkring en fjärdedel av Sveriges total export.
Exporten av skogs- och mineralvaror har ökat med mer än 50 procent under 2000-talet.
Näringsminister Maud Olofsson (c) säger i en TT-intervju att sammanställningen motiverar större EU-satsningar på infrastrukturen i norra Sverige.
"Ska vi kunna få ut de här råvarorna på ett effektivt och hållbart sätt så måste det finnas moderna transportlösningar, det gäller både vägar och järnvägar. Vi kommer att behöva diskutera med EU om det går att få resurser därifrån", säger hon till TT.
Det är i och för sig bra. Men länsstyrelsernas rapport är även ett argument för att den svenska regeringen och riksdagen måste satsa mer på infrastrukturen i norr.
EU-pengar i all ära, men de viktigaste insatserna görs fortfarande via Banverket, Vägverket och Luftfartsverket.
Till exempel är det sorgligt att se den styvmoderliga behandlingen av Norrbotniabanan efter regeringsskiftet 2006.
Den tidigare rödgröna riksdagsmajoriteten gav klart besked om att Norrbotniabanan var ett högt prioriterat projekt.
Budskapet i socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets 121-punktersprogram var glasklart: "Norrbotniabanan ska byggas".
Det var inte tal om något bör, kanske eller eventuellt.
I riksdagen 2006 tydliggjorde den högst ansvariga på området - dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing - "att utbyggnaden av etapp 1 ska påbörjas under 2010". Beskedet upprepades av förre statsministern Göran Persson och tidigare näringsministern Thomas Östros.
Men efter valet och regeringsskiftet 2006 har läget förändrats. Norrbotnibanan har plockats bort från Banverkets framtidsplaner.
Det statliga verket anpassar sig till en ny politisk situation. Reinfeldts 08- regering (60 procent av statsråden bor i Stockholm med omnejd) prioriterar andra saker än järnvägssatsningar i norra Sverige.
Men det är faktiskt angeläget med infrastruktursatsningar i norr även för Täbyborna och de som rör sig i de fina kretsarna på Stureplan .
Norrbotniabanan är inget regionalpolitiskt projekt, utan framför allt en satsning för att stärka näringslivet och ta tillvara de enorma resurserna i norra Sverige. Exportinkomsterna från skog och malm har betydelse för hela Sverige, inte bara Kalix och Kiruna.
Banverkets egen studie har dessutom visat att en ny norrländsk kustjärnväg är en bra affär för svensk samhällsekonomi. Byggs Norrbotniabanan får samhället tillbaka mellan 1,05-1,45 per satsad krona, enligt verkets egna beräkningar.
Därför måste finns ingen anledning för tvekan. Det går inte att sitta och vänta på eventuella EU-pengar. Sverige måste ta sitt eget ansvar för infrastrukturen i Norrbotten och Västerbotten..