Regeringen skapar oro
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, m, kan inte hålla sig med flera uppfattningar i samma fråga samtidigt. FOTO: SCANPIX Fotograf:
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"När viktiga aspekter avseende förslagets orimliga konsekvenser synliggörs av media vill socialförsäkringsministern inte längre kännas vid sitt tidigare förslag. Hon tvingas till ständiga retoriska reträtter, utan egentligt substantiellt innehåll. Dessa undanglidningar och tomma reträtter understryker bara ytterligare behovet av att regeringen bör avstå från att lägga fram de hårt kritiserade förslagen. Tid för eftertänksamhet och noggrann analys är nu istället vara vad som krävs", skriver han i ett pressmeddelande.
Rautio anser att regeringen borde inbjuda till samtal över block- och partsgränserna och tillsätta en bred socialförsäkringsutredning.
"Utformningen av framtidens sjukförsäkring är alldeles för viktig för oss medborgare för att göras till föremål för kortsiktigt partipolitiskt taktiserande. Det är viktigt för sjukförsäkringens trovärdighet att vi kan förutse vilket stöd vi har att vänta oss den dag som olyckan eller sjukdomen är framme. Läggs de ogenomtänkta och slarvigt utformade sjukförsäkringsförslagen fram så som nu aviserats riskerar detta förtroende långsiktigt och allvarligt att skadas", framhåller Rautio.
Det är kloka ord. Den nya regeringen har skapat enorm oro bland många människor. Utspelen, förslagen och promemoriorna duggar tätt. Långtidssjuka och förtidspensionärer känner sig jagade och utsatta.
Regeringen har talat om en "rehabiliteringskedja" men i praktiken har det handlat om en utfasningskedja.
Man behöver inte vara något snille för att inse konsekvenserna av en bortre parentes i sjukförsäkringen.
Vad händer med dem som inte kan rehabiliteras och inte har möjlighet återvända till annat arbete hos den egna arbetsgivaren inom 90 dagar, som regeringen tänker sig? Vad sker med dem som inte klarar av "annan typ av arbete på den reguljära arbetsmarknaden" inom 180 dagar? De kommer att mista sjukpenningen och hänvisas till kommunernas socialkontor.
Det är knappast heller troligt att arbetsgivarna kommer att anstränga sig mer för att leta fram andra arbetsuppgifter åt de långtidssjuka bara för att regeringen inför en bortre parentes efter ett halvårs sjukskrivning. Snarare blir gränsen ett effektivt medel för arbetsgivaren att göra sig av med folk som inte anses tillräckligt produktiva.
Det blir ett hårdare klimat i arbetslivet. Grupper, som av ett eller annat skäl har nedsatt arbetsförmåga, får det tuffare.
Därför vore det klokt att köra sjukförsäkringsförslaget genom regeringskansliets papperstugg och i stället tillsätta en bred parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna, som TCO föreslår.
Cristina Husmark Pehrsson bör dessutom lämna posten som socialförsäkringsminister. Hon inger inget förtroende.
Ena dagen tar hon avstånd från regeringens förslag och beskriver det som som "en tjänstemannaskrivelse" (Sydsvenska Dagbladet 15 mars). Nästa dag skriver hon en debattartikel där hon argumenterar för exakt samma förslag (Aftonbladet 18 mars).
Så kan det inte fortsätta. Cristina Husmark Pehrsson kan inte hålla sig med flera uppfattningar i samma fråga samtidigt. Antingen drar hon tillbaka regeringsförslaget eller så stödjer hon det. Det går inte att göra bägge sakerna samtidigt.