1948 infördes det allmänna barnbidraget. Dåvarande socialminister Gustav Möller ville komma bort från den gamla tidens förnedrande behovsprövning.
Alla barnfamiljer skulle ha del av bidraget. Ingen skulle känna sig utpekad och behöva gå med mössan i hand för att begära stöd.
Det var ingen självklar princip ens i arbetarrörelsen. Mot Gustav Möller stod bland andra Alva Myrdal som i stället ville dela ut mat till behövande familjer.
Men Möllers linje segrade.
Sedan dess har barnbidraget också varit en självklar del av svensk familje- och socialpolitik.
Kloka S-finansministrar har även använt höjningar av barnbidraget som stimulanspolitik i tider med vikande konjunkturer och stigande arbetslöshet.
Nya finansministerkandidaten Magdalena Andersson verkar vara av samma skola. I Socialdemokraternas senaste skuggbudget föreslås en höjning av barn- och studiebidragen med 100 kronor per månad.
Det är klokt både ur fördelnings- och konjunkturpolitiska synvinklar.