Vad händer då samhällsekonomi blandas ihop med marknadsekonomi?
Socialdemokratin har aningslöst under många decennier i den socialdemokratiska pragmatismens anda diskuterat och gett efter för effektiviserings och kontroll krav på samhällsekonomin liknande de som är nödvändiga för marknadsekonomin.
Samhället utgår ifrån individens behov. Individen i sin familj och i sitt folkhem, den offentliga sektorn som vi kallar den idag.
Marknadsekonomi utgår från vinstmaximering som vi sett i exempelvis Carema-fallet. Men det finns också en effekt av att vi alltmera tänker i marknadsekonomibanor och det kallas för New Public Management, NPM, med ett modern anglosaxiskt uttal.
Sven Eric Liedman skriver om NPM om i webbtidningen Skola och samhälle. Syftet är att göra offentliga institutioner lika effektiva som privata.
Det är bara det att effektivitet i vård, skola och omsorg är lika med ömhet, värme och gemenskap och har ingenting att göra med vinstmaximering.
I försvaret klagar officerare på att man blivit för hårt knutna till skrivbordet av det nya systemet Prio, ett effektiviserings- och rapportsystem som skall göra försvaret effektivare.
I sjukvården kunde för en tid sedan läkarna ägna två tredjedelar av sin tid till patienterna men nu kräver administrationen de två tredjedelarna.
"Skolan och universiteten är lika drabbade. Kraven på ekonomisk effektivitet leder till att mindre tid kan ägnas åt själva verksamheten", skriver Sven Eric Liedman.
Misstron mot den offentliga sektorn har visserligen alltid funnits. Vem kommer inte ihåg historierna om kommunalarbetaren som stod och lutade sig mot sin spade men den har under de senaste decennierna spridit sig till hela den för marknadsekonomin så främmande offentliga sektorn.
Vågskålen har i och med alliansregeringen kraftigt börjat väga över till marknadsekonomins och vinstmaximeringens fördel och de mänskliga och sociala värdens nackdel.
Till och med Peter Wolodarski har i en söndagskrönika i DN frågat sig "Vågar vi fortfarande lita på varandra" med anledning av att det börjar bli allt vanligare att anhöriga filmar exempelvis förlossningar för att kunna stämma läkare för felbehandling.
Hans slutsats är att "hög mellanmänsklig tillit gör det enklare att leva tillsammans" . När skall vi börja lita på att officeraren, läkaren, lärarna och alla i den offentliga sektorn gör sitt jobb inom samhällsekonomins ram utan vinstmaximerande effektivitetskrav, kontroll och övervakning?
I ett gott hem likaväl som i folkhemmet mäts inte värdet av exempelvis en frukost på sängen i hur snabbt och effektivt den serveras utan med vilken omtanke och omsorg som ligger bakom.