Aktiva åtgärder i centrum
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Upptakten inför nästa års socialdemokratiska partikongress kommer att bli spännande.
Hittills har man kunnat prata om förnyelse. Att få denna förnyelse transformerad till konkret politik, som kan antas av en partikongress är inte lika enkelt.
Inom välfärdsrådslaget har man kommit relativt långt i att konkretisera förslagen. Inom jobbrådslaget, som många ser som det viktigaste, återstår mycket att göra.
Den kanske knepigaste frågan för socialdemokraterna är den om hur man ska kunna kombinera trygghet vid sjukdom och arbetslöshet med en tydlig arbetslinje. Att man upplevdes som dålig på det, var ett skäl till valförlusten. Moderaterna lyckades skapa en motsättning mellan de som arbetade och de som inte gjorde det.
När socialdemokraterna har varit framgångsrika har de alltid lyckats få trygghetssystemen att framstå som lika viktiga för de som jobbar, som de som inte gör det.
Om socialdemokraterna återigen ska lyckas måste man inför partikongressen formulera en samlad politik om hur den ekonomiska tryggheten ska se ut. Arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och jobbavdraget är tre viktiga delar i detta.
Men denna politik måste kombineras med en arbetslinje - hur ska människor som blivit sjuka eller arbetslösa komma tillbaka i arbete.
Den borgerliga arbetslinjen har inneburit att kontrollen av sjuka och arbetslösa ökar och att den ekonomiska tryggheten minskar. Den socialdemokratiska arbetslinjen måste sätta aktiva åtgärder - såsom rehabilitering och utbildningsinsatser - i centrum.
Kritiken mot den borgerliga politiken och den annalkande lågkonjunkturen kommer att göra det enklare att få en bred uppslutning kring att det är viktigt med ett bra ekonomiskt stöd vid både sjukdom och arbetslöshet.
Den ekonomiska tryggheten måste emellertid kombineras med fungerande åtgärder för att få människor åter i arbete. Där återstår ännu mycket att göra.
Socialdemokraterna har försatt sig i en situation där både misstroende fotfolk i partiet (företrädesvis med rötter i facket) och miljöpartister (och kanske också vänsterpartister) måste vinnas för en samlad politik i detta avseende.
De senaste veckornas rabalder kring samarbetet med miljöpartiet, har gjort denna ekvation betydligt svårare, men ännu så länge inte omöjlig.