Höstens färger börjar försvinna och naturen intar en mer grå ton. Mörkret blir mer och mer påträngande till dess vi får vit fin snö att pulsa i.
Då funderar jag på hur alla människor som är på flykt till vårt nordliga klimat kommer att få det? Människor som flyr för sina liv och söker trygghet hos oss.
Vi måste med alla krafter ge dem plats i vår tillvaro så att de liksom finländarna som sökte skydd här under kriget får trygghet och värme. Vi behöver alla som vill komma hit till vårt län och land, människor som berikar vårt land och hjälper oss i vårt välfärdsbygge kan vi inte säga nej till.
Men vi måste också bli mycket bättre på att integrera dem i vårt samhälle.
Läste en artikel i tidningen Arbetet ”Den nya underklassen” som visar på att så många som fyra procent av den yrkesverksamma befolkningen mellan 20 och 64 år lever allt mer isolerat från samhället. Här har verkligen fackföreningsrörelsen en viktig uppgift. Att skapa förutsättningar för fler att komma ut i arbetslivet genom kollektivavtal som öppnar för lärlingsplatser i alla branscher.
Med gemensamma krafter och den nuvarande regeringens satsning på arbetslösa kan trenden vändas och fler komma i arbete. Kan vi inte lyckas med det, så kommer klasskillnaderna att fortsätta öka och skapa ytterligare grogrund för främlingsfientlighet och utanförskap.
Det vore önskvärt om det i kommande avtalsrörelse fanns med tankar om hur parterna vill hjälpa till med en utveckling för att förhindra fortsatt växande klyftor.
Avtalsrörelsen handlar naturligtvis om vilket löneutrymme som finns, jämställda löner, heltid och deltid och arbetsmiljö.
Viktiga frågor för de anställda. Kampen för drägliga arbetsförhållanden och en godtagbar lön är alltid aktuell.
Jämställda löner är inte bara en rättvisefråga, det handlar också om tillväxt. Skulle kvinnors sysselsättningsgrad vara lika hög som männens skulle Europas BNP öka med 30 procent. Det skulle räcka till mycket välfärd och investeringar.
Det menar TCO:s ordförande Eva Nordmark som deltog på Europafackets kongress i Paris. Något så viktigt att sträva efter.
Möjlighet till heltid har också blivit en klassfråga, betydligt fler arbetare än tjänstemän arbetar deltid och ofta påtvingat. Den kampen har pågått länge och måste fortsätta. Liksom kampen för en bra arbetsmiljö, ingen skall behöva dö på sitt arbete och ingen skall behöva bli sjuk av sitt arbete. Lyckas arbetarrörelsen med dessa frågor så är jag säker på att vi också får ett samhälle som välkomnar alla människor oavsett var man än kommer ifrån. Vi är alla människor och alla behövs.