I dag är det dags för finansminister Anders Borg (M) att göra den traditionsenliga promenaden från finansdepartementet till riksdagen. Budgeten ("nådiga luntan", som Gunnar Sträng sa på sin tid) ska läggas på riksdagens bord.
Till skillnad från förr är dock det mesta i budgeten redan känt. Under en månad har statsråden skedmatat landets nyhetsredaktioner med småportioner från budgeten.
Det har varit en femtiolapp till pensionärerna, något till barnfamiljerna, rättväsendet, stockholmarna, Malmfälten ...
Regeringen har försökt tona fram som en "alla goda gåvors givare" som ställer upp för allt och alla. Det har varit svårt att se helheten när de många utspelen stått som spön i backen.
Men nu kan vi äntligen se konturerna i budgeten och var regeringen lägger tyngdpunkten i sin politik.
I samband med regeringens kräftkalas på Harpsund i mitten av augusti sa finansminister Anders Borg (M) att det så kallade reformutrymmet uppgår till 23 miljarder kronor.
Den största delen (70 procent) av detta reformutrymme vill regeringen nu använda till en sänkning av bolagskatten med 16 miljarder kronor - inte till satsningar på vård, skola och omsorg.
Det blir mest klirr i kassan hos Telia Sonera, H & M, Vattenfall och andra storbolag - inte hos pensionärer, barnfamiljer eller småkommuner som kämpar för att få ekonomin att gå ihop.
Även Socialdemokraternas Stefan Löfven och Magdalena Andersson har uttalat sig för en sänkning av bolagsskatten, om än inte i samma storlek som regeringen.
De vill givetvis odla imagen av ett näringslivsvänligt S-parti. Men sänkt bolagskatt är inte den viktigaste frågan för att stärka företagsklimatet i Sverige.
Ett stort EU-land som Tyskland, som klarat jobben bättre än Sverige, har en bolagskatt på hela 29,8 procent. Sverige ligger i dag på 26,3 procent, bara strax över OECD-snittet.
Därför bör Socialdemokraterna lägga tonviken på andra saker än bolagsskatten i sin skuggbudget.
Även när det gäller regeringens infrastrukturpolitik går det nu att skönja ett mönster. Under stort buller och bång åkte statsråden till Kiruna för att presentera en satsning på "gruvrelaterade infrastruktur".
Bra. Men Norrbotten kan ändå inte känna sig nöjt med utfallet i regeringens infrastrukturplan 2014-2025.
Regeringens totala anslag uppgår till 106 miljarder kronor under planperioden. Bara 2,15 miljarder av dessa 106 miljarder kronor går till Norrbotten.
Det är ungefär 2 procent av regeringens totala satsning, vilket inte står i proportion till norrbottningarnas andel av befolkningen som är 2,6 procent.
Det står ännu mindre i proportion till Norrbottens enorma storlek, en fjärdedel av landets yta. Det betyder att länet har behov av längre vägar, järnvägar m m. Men det märks inte i regeringens infrastrukturplan.
Därtill ska läggas att det finns många stora industrier som har behov av bättre infrastruktur. Norrbotten rymmer inte bara gruvorna i Malmfälten utan även tunga skogs- och stålindustrier längs kusten.
Därför är det bedrövligt att ett projekt som Norrbotniabanan ännu en gång skjuts på en osäker framtid.
Regeringen vill framställa sig som hela landets regering. Men 08-fixeringen är fortfarande en realitet.
Det kommer inte att saknas krut för Stefan Löfven och Magdalena Andersson att bedriva oppositionspolitik under hösten.