"Vi älskar vårt jobb", säger Kristina Riström och Veronica Kenttä, som arbetar i det sociala kooperativet "Entrévärdarna" vid Sunderby sjukhus.
Kooperativet firade nyligen femårsjubileum. I våras belönades det med Norrlandsförbundets utmärkelse "Norrlandsbjörnen".
"Entrévärdarna" bygger på en enkel men genial idé. En grupp människor, som har svårt att få plats i det vanliga arbetslivet, har fått meningsfulla arbetsuppgifter och en lön att leva på.
"Entrevärdarna" tar emot patienter som anländer med taxi och buss, hjälper dem till rätta och lotsar dem vidare till rätt avdelning på sjukhuset.
Samtidigt betyder det en lättnad för både vårdpersonalen och taxichaufförerna som sparar tid och kan koncentrera sig på sina verkliga arbetsuppgifter.
Kooperativet svarar även för en annan tjänst. Personalen kör ut vagnar med fika och smörgåsar, när det arrangeras konferenser eller möten på sjukhuset.
"Vi känner verkligen att vi göra nytta", säger Riström och Kenttä.
"Entrévärdarna" består av sammanlagt nio personer med lönebidrags- eller trygghetsanställningar.
Arbetstiden är anpassad efter de olika individernas förutsättningar. Vissa jobbar heltid, några deltid.
"Men alla jobbar 100 procent av sin förmåga", understryker Riström och Kenttä.
Kooperativet ägs och drivs av medlemmarna tillsammans. Men de har fått hjälp på vägen av Sunderby Folkhögskola, som initierat flera sociala kooperativ.
Det första kooperativet "Valborg" bildades för tolv år sedan. 10 personer bakar bröd, gör smörgåsar och ansvarar för ett fik på skolan.
Vid "Luleå Hunddagis", som ligger på Kronanområdet, jobbar cirka 10 personer med att hjälpa matte och husse att hand om hunden under dagarna.
"Ett annat kooperativ som är på gång är Ateljén. Det ska göra tavelinramningar, konstaktiviteter m m", berättar Anders Öberg, rektor på Sunderby Folkhögskola.
Verksamheten borde kunna bilda modell för andra. De sociala kooperativen visar att det är möjligt att skapa mål och mening i tillvaron för långtidsarbetslösa och långtidssjuka.
Människor med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar behöver inte vara dömda till utanförskap eller institutionalisering.
Kooperativen ger dem en möjlighet att uppleva gemenskapen på en arbetsplats.
Tyvärr finns det alltför få sådana exempel. Enligt Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, har ungefär var tionde svensk nedsatt arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning.
Men trots allt tal om arbetslinjen, om att minska utanförskapet och om att ta tillvara alla människors arbetsförmåga så har sysselsättningsgraden för funktionsnedsatta minskat stadigt sedan 1998.
"Trots alliansens politiska mission om att fler ska kunna jobba, finns inga idéer om hur man ska bryta utanförskapet för de 550 000 personer som har en nedsatt arbetsförmåga. Genom successiva försämringar i socialförsäkringarna har istället ett större utanförskap skapats, där allt fler försörjs av sina anhöriga", skrev Burman i ett pressmeddelande i våras.
Kritiken från Handikappförbunden borde leda till eftertanke hos samtliga regerings- och riksdagspartier.
Alla tillhör inte den superproduktiva arbetskraften. Många behöver anställningsformer där man får jobba i sin egen takt och efter sina egna individuella förutsättningar.
Det går inte att begära att människor med olika former av funktionsnedsättningar ska ta klivet direkt till en anställning i det ordinarie arbetslivet.
I stället krävs en massiv satsning på anpassade arbetsuppgifter, sociala kooperativ och subventionerade anställningar inom kulturliv, idrottsföreningar och andra ideella föreningar.
"Entrévärdarna" på Sunderby sjukhus är ett exempel på att det går att skapa vettiga lösningar.