Det råder ingen tvekan om att regeringschefen Stefan Löfven (S) tagit IT-skandalen vid Transportstyrelsen på största allvar.
I januari 2017 fick generaldirektören Maria Ågren lämna. I juli fick styrelseordföranden Rolf Annerberg kliva åt sidan. En ny styrelse och generaldirektör har tillsatts.
Två statsråd har avgått – Anna Johansson och Anders Ygeman.
Ett antal utredningar har tillsatts för att gå igenom för vad som gick snett och hur något liknande inte ska kunna inträffa igen.
Under söndagen kom dessutom beskedet att Emma Lennartsson, statssekreterare i statsrådsberedningen, lämnar sitt jobb med omedelbar verkan.
Det är stora och exceptionella förändringar. Löfven har alltså på intet sätt viftat undan problemen eller kritiken från oppositionen.
Men det finns även skäl att påpeka att det finns saker och ting i den här härvan som faktiskt har fungerat som de ska. Dit hör de verksamheter som sorterar under försvarsminister Peter Hultqvist (S).
I Dagens Nyheter 27 augusti fanns en ordentlig genomgång av hur Must, den militära underrättelsetjänsten, agerat.
Redan i oktober 2015 – det vill säga innan outsourcingen av Transportstyrelsens register – agerade Must för att säkra vitala svenska intressen.
Framför allt handlade det om att skydda svenska agenter som arbetar under täckmantel eller falska namn som används för kvalificerade skyddsidentiteter.
Försvarsmakten gör även bedömningen att åtgärderna varit tillräckliga.
”Det här har inte märkbart påverkat försvarsunderrättelseförmågan eller haft någon påtaglig påverkan på Försvarsmaktens samlade operativa förmåga”, säger Jesper Tengroth, pressekreterare vid Försvarsmakten, till DN.
Därför blir det ganska larvigt med oppositionspolitiker som spelar upp stora indignationsnummer och med darr på stämman talar om ”hot mot rikets säkerhet”.
Ja, IT-skandalen är allvarlig. Men det finns heller inga skäl att framställa den som värre än den är.
Till exempel blir alliansens och Sverigedemokraternas misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist bara allt märkligare för varje dag som går.
Ministern fick den första informationen i slutet av februari 2016 och i början av mars försäkrade han sig om att Försvarsmakten agerat.
”Det gjordes klart att Försvarsmakten hade vidtagit åtgärder och jobbat aktivt med detta och att de inte behövde någon form av agerande från regeringens sida”, säger Hultqvist i DN.
I det läget fanns inga rimliga skäl för Peter Hultqvist att gå vidare med ärendet eller vidta några ytterligare åtgärder.
ÖB och Must gjorde ju själva bedömningen att allt som behövdes göra redan var gjort och att regeringen inte kunde göra så mycket mer.
Det är självfallet oppositionspartiernas roll att granska och kritisera regeringen. I fallet med Transportstyrelsen finns dessutom mycket att nagelfara.
Men när det gäller misstroendeförklaringen mot Hultqvist har oppositionen hamnat totalsnett.
Försvarsministern har faktiskt skött sitt uppdrag helt enligt den konstitutionella regelboken.
Tidigare försvarsministern, nu även partiledarkandidaten, Mikael Odenberg (M) hamnar närmast sanningen när han konstaterar att alliansen blev för ”trigger happy” (skjutglad).
De borgerliga blev helt enkelt för heta på gröten och tänkte inte efter före innan de plockade fram misstroendevotumet mot Hultqvist – det starkaste vapnet som den svenska konstitutionen erbjuder.
Nu – med viss distans till den politiska överhettningen i slutet av juli – borde de dock inse sitt misstag och dra tillbaka kravet.