Alliansen känns så 2004

Sverige är i desperat behov en ny politik och en ny regering efter valet 2014.

Det borgerliga PR-jippot lockade journalisterna till lilla Maramö i Värnamo. Men välarrangerade bilder med fyra leende partiledare fixar inte arbetslösheten och de sociala klyftorna.

Det borgerliga PR-jippot lockade journalisterna till lilla Maramö i Värnamo. Men välarrangerade bilder med fyra leende partiledare fixar inte arbetslösheten och de sociala klyftorna.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Politik2013-02-26 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Mötet i västerbottniska Högfors 2004 var historiskt. De fyra borgerliga partiledarna samlades och enades om en gemensam strategi för att putta bort Socialdemokraterna från regeringsmakten.

I det avseendet lyckades alliansen. Den borgerliga alliansen vann inte bara valet 2006, utan lyckades också bli omvald 2010.

I Högfors - och i ett möte senare i småländska Bankeryd hemma hos KD-ledaren Göran Hägglund - enades partierna också om politiken.

Kraftiga skattesänkningar - i kombination med stora besparingar i a-kassan och sjukförsäkringen - skulle sätta fart på Sverige och arbetsmarknaden.

I detta - helt fundamentala - avseendet misslyckades dock alliansen.

Siffrorna från Eurostat, SCB och Arbetsförmedlingen skvallrar om att arbetslösheten nu är högre än i jämförbara länder som Tyskland, Österrike, Nederländerna, Finland, Nederländerna och Danmark.

Omkring 400 000 svenskar står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Allt fler är långtidsarbetslösa.

Den borgerliga arbetslinjen - huvudnumret i valet 2006 - ledde rakt ned i diket.

I Högfors 2004 talades även mycket om att alla partier skulle tjäna på samarbetet. Men i verkligheten har det bara gynnat Moderaterna.

Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har backat kraftigt, vilket inte är förvånande. Småpartierna har haft svårt att få genomslag för sina hjärtefrågor.

Skattesänkningarna - ungefär 120 miljarder kronor sedan 2006 - gav inte mer pengar till Jan Björklunds utbildningsdepartement eller Göran Hägglunds socialpolitik.

Till detta ska läggas ett radikalt förändrat politiskt landskap. Sverigedemokraterna har klivit fram som en ny aktör på den politiska scenen.

Det innebär att det blir svårt för både borgaralliansen och de rödgröna partierna att vinna egen majoritet i riksdagen i framtiden.

Mot den bakgrunden känns det borgerliga alliansbygget och den här typen av traditionell blockpolitik som ganska passé och otidsenlig.

Det känns väldigt mycket 2004 - inte framtid och moderna lösningar - när de borgerliga samlas i småländska Maramö i C-ledaren Annie Lööfs barndomshem.

Det är som hacket i en gammal LP-skiva som gör att samma musiksnutt spelas om och om igen.

Borgarna har fastnat på ett ställe och kommer inte vidare.

De borgerliga PR-nissarna kommer säkert att göra vad de kan för att mana fram bilden av fyra partiledare som är redo att ta sig an nya utmaningar.

Men verkligheten har blivit alliansens värsta fiende. Alltför många kurvor pekar åt fel håll.

 Internationella undersökningar pekar på sjunkande kunskapsresultat i den svenska skolan.

 Järnvägen har präglats av kaos och förseningar flera vintrar i rad.

Socialbidragskostnaderna ökar i spåren efter den höga arbetslösheten och utslagningen från sjukförsäkringen.

 Under 2010 levde 242 000 svenska barn i ekonomiskt utsatta miljöer, enligt Rädda Barnen.

Sverige är i desperat behov en ny politik, andra lösningar och en ny regering efter valet 2014.

Även borgerliga politiker och opinionsbildare har anledning att börja fundera på livet bortom alliansen.

Välarrangerade bilder med fyra leende partiledare fixar inte arbetslösheten och de sociala klyftorna.