"Jag är förvånad över att ett möte i Maramö kan skapa sådan uppståndelse. De har alla möjligheter varenda dag på hela året att skapa politik."
Det säger S-ledaren Stefan Löfven till Expressen.
Kritiken är berättigad. Det är inte bara fyra partiledare som har träffats i Maramö. Det är fyra tunga ministrar med det yttersta ansvaret för politiken och utvecklingen i Sverige.
Därför hade undertecknad förväntat sig en smula politisk verkstad och en del skarpa initiativ från Maramö. Borgarna sitter ju redan på makten och hela härligheten.
Men icke. De enda nya beskeden från Maramö är att borgarna ska ha ett valkonvent i juni 2014 och tillsätta fem arbetsgrupper som ska lägga grunden för ett valprogram nästa höst.
Av regeringens företrädare kräver vi faktiskt mer än så. Det behövs åtgärder och politiska förslag här och nu - inte om ett och ett halvt år.
Dagens arbetslösa och utförsäkrade är inte hjälpta av att regeringens företrädare sitter med armarna i kors och väntar på nästa val.
Men tyvärr är det vad som sker. Det verkar inte bekymra borgarna att omkring
400 000 svenskar går arbetslösa och att många riskerar permanent utslagning.
Det läggs ovanligt få propositioner på riksdagens bord. Utskottsmöten ställs in.
Finansdepartementet verkar inte förbereda några extraordinära jobbinsatser till vårpropositionen.
Den borgerliga regeringen tycks sitta nöjd, trots att Sverige har klart högre arbetslöshet än jämförbara europeiska länder.
Det är rent ut sagt bedrövligt. Men det skärper även kraven på Stefan Löfven och andra oppositionspolitiker.
Det gäller att ha ett program för jobb, tillväxt och rättvis fördelning som snabbt kan omsättas i praktisk handling efter ett eventuellt regeringsskifte 2014.
Alliansen verkar tömd på politiskt innehåll. Det enda som tycks förena partierna är viljan att hålla S borta från regeringsmakten.