Snart går många av oss in i helgläge, förhoppningsvis med utrymme för både vila och eftertanke.
I år har jag haft förmånen att både inleda och avsluta NSD:s krönikor. När jag läser igenom vad jag skrivit inser jag att en röd tråd är vårt gemensamma samhälle och dess framtid.
Det har varit ett intensivt år, på många sätt. På nedsidan kan det beskrivas som ett oroligt år. I olika media kan vi läsa om nya skjutningar, sprängningar, bedrägerier både med gammal och ny teknik. Runt om i världen ser vi att de nationalistiska och ultranationalistiska regimernas makt hårdnar. England lämnar EU, kanske. Spänningarna mellan USA och andra delar av världen är större än på många år.
Det är ibland lätt att glömma att allt faktiskt inte blir sämre. Den bild som vi ser, är i delar rätt, men i delar också resultaten av krafter som vill påverka oss att förlora hoppet.
Det är mycket i vår värld som går åt rätt håll. Antalet som lever i yttersta fattigdom minskar.
Läskunnigheten och bildningsnivåerna ökar. Barnafödandet minskar. Antalet människor som har tillgång till rent vatten ökar. För den som vill vet mer om detta kan Hans Roslings Gapminder rekommenderas.
När jag skriver detta har FNs klimatmöte avslutats. En framgång, även om den inte blev så stor som den borde ha blivit. För en som är förhållandevis väl insatt i klimatproblematiken, är det lätt att inse att den enskilt mest komplexa utmaning som vi har att hantera är just klimatförändringen. Särskilt eftersom effekterna av de åtgärder som vi nu vidtar, inte kommer förrän om många år.
Det vi gör idag, gör vi för våra barnbarn. Påverkan på våra vädermönster, areella näringar, kustnära bosättningsmönster, migrationsvägar blir större än vad vi tror.
Under åren som kommer finns det några områden som vi kommer att höra mer om: nanoteknologi, bioteknologi, maskinintelligens. Jag har precis läst en bok av Göteborgsmatematikern och statistikern Olle Häggström, Here be Dragons, som analyserar den teknologiska utvecklingen. Häggström skriver att ”den rådande attityden kring vetenskapliga och teknologiska landvinningar, kan närmast liknas vid att springa med förbundna ögon rakt in i ett minfält.”
Och här står vi med en politisk osäkerhet.
Kanske har vi en regering då ni läser detta, kanske inte. Utmaningarna på våra beslutsfattare, blir inte mindre även om demokratin faktiskt fungerar som tänkt. Än så länge.
Vi behöver det jag efterlyste i en tidigare krönika: den nya iden om vårt framtida samhälle!