Annandagen ska vara en röd dag
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Samtidigt måste jag beklaga att annandagen inte längre är röd dag. Pingsten har reducerats till en vanlig helg. Istället blev ju nationaldagen röd dag.
Vad denna förändring skulle vara bra för kan väl ingen begripa.
En effekt blir att årsarbetstiden förlängs men det är inte just det som irriterar mig utan klåfingrigheten.
Man borde skriva in alla röda dagar i grundlagen och slå fast att förändringar bara kan genomföras efter beslutande folkomröstningar.
I morgon, på pingstdagen, är det också Fågelskådningens dag. En tid i världen steg jag upp i svinottan och följde med sakkunniga på spaning efter fåglar. Det var roligt och lärorikt. Att möta människor som verkligen satt sig in i något är alltid fascinerande. Oavsett om det gäller kärnfysik eller skatornas liv.
Sveriges Television ska direktsända när Engla begravs. Jag tycker att det är ett obegripligt beslut. Ett skäl till att SVT tackade ja måste ha varit rädslan för att jordfästningen skulle sändas i någon annan kanal. Men inte heller det håller som argument. SVT:s publicistiska uppdrag är inte att blockera andra.
Filmkrönikan läggs ned. Ska man gråta över det? Nej, det var länge sedan jag följde programmet. Nu kan man ju hämta information om filmer från så många källor. Och Filmkrönikan blev med åren alltmer pretto, tycker jag. I morgonteve brukar det varje vecka vara fina filmtips. Göran Everdahl från Piteå är min favorit bland filmtyckarna.
Jag hade anledning att gå tillbaka till det legendarisk året 1968. Det slående när jag läste igenom vad jag skrivit var att det handlade mycket om män. Ja, nästan bara om män.
En förklaring är förstås att kvinnornas ställning var så mycket svagare för fyrtio år sedan. Det satt två kvinnor i regeringen, Alva Myrdal och Camilla Odhnoff. I det socialdemokratiska partiets verkställande utskott var alla ordinarie ledamöter män. 100 procent.
Visst har det hänt en del positivt under de fyra årtiondena. Och då inte bara i Sverige. År 1968 var det röda diktaturer i öster. I Grekland, Spanien och Portugal regerade fascister. Ian Smith försvarade sin rasiststat i södra Afrika. Bomberna föll tungt över Indokina.
Visst, mycket som hände 1968 var också bra och roligt. Men man ska inte skönmåla.
När jag växte upp var det ett evigt tjat om hur det varit på trettiotalet. Man lärde sig att snabbt stänga öronen när någon sa "Jo, på trettiotalet, då...". Många unga måste känna samma leda inför nostalgiska fyrtiotalister.
När förra seklets historia summeras har Mahatma Gandhi en given plats. I boken "Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner" (Ordfront) tecknar Zac O’Yeah ett fint porträtt av den indiske politikern.
Författaren föddes i Finland, växte upp i Dalarna och Göteborg, är nu bosatt i Madras i södra Indien. Historiska händelser blandas med resor i dagens Indien. Och noteringar om Gandhis storhet blandas med noteringar om hans tillkortakommanden, inte minst då i privatlivet. Zac O’Yeah har gjort ett jättejobb och lyckats att beskriva människan bakom monumenten. Hoppas att klassiska biografier av den här typen går en ny vår till mötes.
Cecilia Stegö-Chilò (m), tidigare kulturminister, har gjort comeback. Dessbättre inte i politiken utan som bisittare i ett radioprogram.
Jag förmodar att hon väntar sig att de tillfrågade svarar muntligt så det finns tillfälle att komma med relevanta följdfrågor. Men Stegö-Chilòs partivän Ulrica Schenström, tidigare chef i Reinfeldts kansli, vägrar att låta sig utfrågas av konstitutionsutskottet. Det blir skriftliga frågor och skriftliga svar, ungefär som när DDR-ledare skulle frågas ut.
Det är allt tur att den förra kulturministern inte behöver ha lika svåra arbetsförhållanden som konstitutionens övervakare i riksdagen.
Ha en fin vårhelg.
Personer med fågelnamn (apropå fågelskådardagen på söndag):
Peter Örn, tidigare chef för SR.
Ingvar Orre, svensk författare.
Gunnar Falk, advokat.
Gunde Svan, skidlegend.
Pippi Långstrump, övermänniska.
Sven Dufva, tapper finländare.
Magnus Uggla, artist.
Per Arne Tjäder, dramaturg.
Paul Anka, exstjärna.