Så komäntligen bilden som så många hade väntat på. Hillary Clinton och Bernie Sanders tillsammans på samma scen. Senatorn från Vermont sade att han i valrörelsen ska kämpa för att Clinton ska vinna. Nu är det alltså slut på de ömsesidiga attackerna mellan de två som konkurrerade om demokratiska konventröster. I stället ska Sanders och Clinton samverka, med målet att besegra den republikanske utmanaren Donald Trump. Utsikterna att det ska lyckas förefaller mycket goda.
Sanders togs inte alls på allvar i början. Vad hade en man född år 1941 att göra i en strid om vem som ska leda USA från år 2017? Många var snabba att placera Sanders på kuriosaavdelningen.
Fast det närmast socialdemokratiska budskapet gick hem bland väljare under primärvalen. Det var påfallande att många unga människor trodde på den äldre mannen och entusiastiskt ställde upp i hans kampanjarbete. Man kan till en del jämföra med stödet till Jeremy Corbyn, den vänsterorienterade folkpensionär som överraskande valdes till ny ledare för det brittiska arbetarpartiet Labour.
Det handlar till en del om en trötthet över broilerpolitiker – sådana som har gått rakt in i politiken (kanske via någon konsultbyrå) och som rör sig i elitkretsarna. Hellre en vresig gubbe som har sina principer än någon teflonpolitiker, tycks man ha tänkt ibåde Storbritannien och USA.
Framgångarna för herrar Sanders och Corbyn bör leda till en del slut-satser även inom den svenska socialdemokratin.
Sanders gräsrotsrörelse har tvingat Hillary Clinton några snäpp åt vänster. ”Främsta skälet att följa och förstå hans framgångar är kanske att hans segrar skapar en politisk rörelse åt vänster som har tvingat Clinton att ändra sin politiska profil”, skriver forskaren Frida Stranne. In i det sista har det pågått förhandlingar inom det demokratiska partiet om den plattform som man ska anta under konventet i Philadelphia den 25–28 juli.
Professor Erik Åsard menar att den plattform som demokraterna nu kommer att enas kring är den mest radikala på många årtionden.
Samtidigt kommer det republikanska partiet, som håller sitt konvent i Cleveland i Ohio den 18–21 juli, att enas om ett av de mest konservativa manifesten i mannaminne. Så de amerikanska väljarna ställs inför tydliga alternativ. Höger eller vänster. Clinton eller Trump. Ingen blaskig mittensörja.
En nyckelfråga kan bli om Sanders anhängare kan förmå sig att rösta på Clinton. Här har hon i månader framställts som Wall Streets kandidat och en etablissemangets primadonna. Fast när alternativet är en vulgär högerpolitiker så kanske motviljan mot Clinton får ge vika.Jag tror att demokraterna väljer klokt. Den rutinerade Clinton är den som har bäst förutsättningar att ge Trump en match.
Dagens Nyheter har granskat Riksrevisionen och för myndigheten har det varit en totalt förödande läsning.
Susanne Ackum, som var förre finansministern Anders Borgs (M) högra hand, har redan avgått som riksrevisor. Uppgifterna är så graverande att de övriga två riksrevisorerna också sitter löst som en mjölktand. De förhållanden som har avslöjats leder tanken till någon bananrepublik, där en politisk elit leker med medborgarnas pengar.
Politikerna måste agera kraftfullt när det uppdagas brister. För demokratin är det mycket viktigt. När det avslöjades att Skatteverkets ledning har försökt tipsa en tidigare kollega från regeringskansliet om att en granskning pågick, då fick det inga synbara följder. Cheferna fortsätter sina välbetalda jobb. Politikerna använder inte den makt som de har. Det är ju tur att medierna sköter sina granskande uppgifter och inte fegar ur.
Ha en ljuvlig julihelg!