Under torsdagen höll Socialdemokraterna sitt ekonomiska seminarium i Almedalen. Ämnet för seminariet var välfärden, och närmare bestämt hur framtidens välfärd ska finansieras. Det är ett aktuellt och angeläget ämne: Vi lever allt längre, och landets äldre blir allt fler – det är glädjande, men det innebär också stora kostnader för vården och omsorgen.
Vi har en ålderspyramid som betyder att det kommer att krävas stora investeringar bara för att bibehålla välfärden i hela landet på den nivå som den ligger på nu. Det kommer att bli en betydande del av vad det innebär att ta ansvar för den svenska modellens framtid under 2020-talet.
Ämnet för seminariet kan också beskrivas som en ganska hård passning till samma dags huvudtalare i Visby, Centerledaren Annie Lööf. Lööf har i höstens budget bland annat fått igenom ett slopande av värnskatten – det är sex miljarder kronor som går rakt ur statskassan, och till landets allra rikaste.
Hon talar också redan nu om den planerade skattereformen som en kommande skattesänkningar – och där måste man faktiskt fråga sig hur det går ihop med att hon också säger sig vilja att hela Sverige ska leva. Det är inget fel med att sänka skatter – men gör några kronor mer i din plånbok att skolan håller öppet ett år till, eller att vårdcentralen på något magiskt sätt flyttas närmare dig?
Det är vad de brukar föreslå att man gör. De lovar att välfärden ska leva i hela landet, men ska ändå sänka skatten för dem som tjänar mest. Med miljövännerna pratar de om en grön omställning, men de lovar också att ta bort flygskatten. Inför valet 2018 lovade de att aldrig stöda sig på SD men inte heller medverka till att göra Stefan Löfven till statsministern. På den punkten fick de ge vika, och det var helt enkelt för att verkligheten kom ikapp dem.
Centern hänger helt enkelt inte ihop, och det är därför de får samma roll oavsett vilken regering de råkar stötta för tillfället – de blir en kravmaskin. Att liera sig med Centern är lite som att gå ut och äta med en sådan vän som gärna beställer in allt möjligt medan måltiden pågår – men sedan raskt försvinner in på toaletten just när notan kommer.
Och det är synd både för väljarna, och för Centern själv. I flera år fick de uppmaningen att ta ställning i regeringsfrågan, men lät bli. Det var bekvämare att inte lämna något tydligt besked, och så kunna locka väljare på båda sidor om blockgränsen. Det slutade i en kaotisk höst för landet och en lika förutsägbar som trist svekdebatt för Centerpartiet. Hade det inte varit en bättre valrörelse för alla, om man visste och kunde lita på vad en röst på Centern egentligen innebar?
Det är aldrig för sent att förändras. I det nya regeringssamarbetet Centerpartiet chansen att komma på rätt köl, och vara med om att utforma ett skattesystem som både är grönt och som får hela landet att leva.
Men för att de ska ta den krävs det att de visar en helt annan inställning till samarbete och till politik. Det räcker inte med att vara stor i orden och bara ställa krav. Det handlar om att ta ansvar för de beslut man fattar också.
Centern är inte ensam om att vilja att hela landet ska leva. Vi är tvärtom ganska många som är beredda att diskutera, fundera och ta ansvar för hur vi i framtiden ska kunna finansiera det. Det vore en välgärning om Centern faktiskt kunde gå från ord till handling där.