Det har väckt en del undran utomlands att Sverige begärt att få Wikileaks grundare Julian Assange utlämnad från Storbritannien för sexualbrott som han påstås ha begått under ett besök i Stockholm i somras.
Inte så konstigt kanske, med tanke på att den förste åklagaren inte ville åtala, och att Wikileaks avslöjat att Sverige har ett hemligt samarbete med USA i bland annat säkerhetsfrågor.
Även om komplotteorin kan avfärdas, kvarstår frågan om vad som händer om ett eventuellt åtal mot Assange inte visar sig hålla i domstolen, eller om inte blir något åtal alls sedan den nye åklagaren hört Assange.
Släpps han på fri fot eller överlämnas han till USA, om amerikanska myndigheter snickrar ihop ett åtal mot Assange för spioneri, främjande av terrorism eller något annat? Vad återstår av Sveriges anseende som suverän nation efter en eventuell utlämning av Assange till USA?
Men det priset får vi betala. De svenska kvinnor som uppgett att de blivit utsatta för övergrepp av Assange har rätt att få sin sak prövad, utan tanke på de utrikespolitiska konsekvenserna för Sverige.
Assange kan ironiskt nog ha stoppat en utveckling mot vad han själv säger sig sträva efter, nämligen att så litet som möjligt - helst inget - ska döljas för medborgarna.
President Obama beordrade redan på sin första dag i Vita huset en översyn av hur hemligstämplen används av amerikanska myndigheter.
Ju färre hemligheter, desto mindre finns det att avslöja. Risken är att Obama i stället får ägna sig åt att jaga dem som av övertygelse avslöjar amerikanska hemligheter. Något som för övrigt inte är nytt i amerikansk historia. USA är ett öppet samhälle, och administrationen läcker normalt som ett såll. Vilket i det långa loppet visat sig vara nyttigt både för USA och världen.
Får vi nu få se en samlad attack från både demokratiska och totalitära regeringar för att begränsa friheten på nätet, genom lagar, administrativa åtgärder, påtryckningar mot nätoperatörer o s v?
Nätföretagen sluter gärna sina system och gör dem till envägskommunikation för underhållning och annat som är mer lönsamt än att tillhandahålla ett forum för fritt flöde av information mellan människor. De drev fram också Ipredlagen. EU har gett oss Datalagringsdirektivet och själva har vi skapat FRA-lagen.
Kanske ser vi slutet på en epok av verklig frihet på nätet. Men det är en jättestor och jätteviktig fråga som förtjänar en egen krönika!