Är facket en kamporganisation?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är några frågor som snurrar i en facklig hjärna.
Kan vi säga att facket är en kamporganisation när vi ser resultatet av årets avtalsrörelse? Först krisavtal med sänkta löner och fler arbetslösa, sedan en avtalsrörelse som andades kris. Noll var budet från arbetsgivarna och samordningen i LO höll inte vad vi gemensamt satt som krav.
Resultat blev historiskt låga löneökningar trots enorma vinster i många bolag, med bonusutdelning som följd till redan högt avlönade tjänstemän och chefer.
Det verkar som om arbetsgivarna har en bättre kamporganisation eftersom de kan hålla fast vid "märket" 0,9 procent utan att facket rustar till konflikt. Varför är det så?
Är det detta som gör att så många står utanför ett fackligt medlemskap eller är det a-kasseavgiften (som i och för sig inte är en fackavgift). Förhoppningen om sänkt a-kasseavgift gick i stöpet på grund av att högern fick bilda regering.
Jag tror för min del att det inte bara gäller avgifterna utan också vad vi i fackföreningen kan prestera. Det beror på om vi fortsättningsvis kan ha en hög organisationsgrad, annars blir det svårt.
Min uppfattning är att vi måste förändra vår organisation. Den delar jag med många, även med LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.
Vi kan inte ha en organisation som ägnar stor tid och kraft åt att sno medlemmar från varandra. Detta gynnar inte den fackliga kampen.
Ungdomarnas situation med korta anställningar och svårt att veta vilket fack man skall tillhöra när man hoppar från anställning till anställning är ett annat problem. Tjejen som berättade att hon hade fem anställningar för att klara sig från att tvingas bo kvar hos sina föräldrar, visste inte vilken fackförening hon skulle tillhöra.
Nej, LO s medlemsförbund måste inse för det första att det måste bli enklare att bli medlem för ungdomar, ett ungdomsmedlemskap som gäller i alla förbund tills man rotat sig på arbetsmarknaden, kanske tills man fyllt trettio.
För det andra måste vi ta oss en allvarlig funderare på om vi inte skall göra som Unionen, ett medlemskap. Det borde vi ha i LO också. Det verkar vara lyckat eftersom Unionen växer.
Medlemskapets värde måste vara prioriterat!