Den andra delen av Bonniers mäktiga verk "Sveriges statsministrar under 100 år" handlar om Arvid Lindman, statsminister 1906-1911 samt 1928-1930.
Författaren och Uppsalaprofessorn Leif Lewin tecknar ett intressant porträtt av den legendariske högerledaren, som en kort tid även var vd för norrbottniska gruvjätten LKAB.
I Moderaternas historieböcker har Arvid Lindman en extra framskjuten plats.
"Han gjorde oss till ett statsbärande parti och ansvarskännande för Sverige och alla människor som bor här", sa Fredrik Reinfeldt på Moderaternas 100-årsjubileum 2004.
I högerpartiets historieskrivning framställs Lindman som en av arkitekterna bakom de första rösträttsreformerna i Sverige. Men det är en sanning med viss modifikation.
Det var socialdemokrater och liberaler som drev på för allmän och lika rösträtt i början av 1900-talet. Arvid Lindman var ingen banbrytare för demokratin i Sverige.
Det är visserligen korrekt att Lindmans regering presenterade en sorts "rösträttsreform" 1907. Men den innebar inte lika och allmän rösträtt.
Den innebar bara rösträtt till andra kammaren för män över 24 år som betalat sina skatter och andra så kallade "utskylder". Kvinnor omfattades överhuvudtaget inte alls!
Lindmans "rösträttsreform" innebar dessutom att man behöll en 40-gradig skala, baserad på inkomster och förmögenheter, vid valen till kommunala församlingar.
Därmed begränsade högerpartiet ett folkligt inflytande över riksdagens första kammare, som utsågs av landets kommuner och landsting.
Det var inte principen "en man - en röst" som gällde. Stora godsägare hade fler röster än fattiga arbetare.
"Det var korna som styrde", som gamle S-ledaren Tage Erlander så målande beskrev förhållandena en gång i tiden.
Därför bör Moderaterna vara mer varsamma med orden när de beskriver Arvid Lindmans roll i rösträttsdramat.
Sverige fick inte allmän och lika rösträtt för män och kvinnor förrän den ryska revolutionen och oron i Europa hade skakat om hela etablissemanget i Sverige.
Då började även den svenska högern förstå att det inte längre gick att bromsa de folkliga kraven på makt och inflytande över samhällsutvecklingen.
1917 lade en regeringskoalition bestående av liberaler och socialdemokrater fram propositionen om allmän och lika.rösträtt.
1921 genomfördes det första riksdagsvalet där både män och kvinnor fick rösta. Det betyder att det svenska folkstyret kan fira sitt 90-årsjubileum i år.
Men äras den som bör i festtalen.
Det var inte Arvid Lindman utan socialdemokrater som Hjalmar Branting och liberaler som Karl Staaf och Nils Edén som gick i spetsen för demokratins införande i Sverige.