Avtalsrörelsen har startat och det finns stora förväntningar hos löntagarna efter att ha stått tillbaka i senaste avtalsrörelsen, där en enad arbetsgivarorganisation Svenskt Näringsliv kunde hålla ihop arbetsgivarna och förhindra avsteg från den historiskt låga löneökningen. Allt beroende på ekonomin i världen.
Nu är vi där igen. Oro i ekonomin framför allt i EU, och ett konjunkturinstitut som förutspår nolltillväxt 2012 med stigande arbetslöshet som följd.
Hur skall då ett splittrat LO kunna få till löneökningar som både kompenserar de låga avtal som tecknades i senaste avtalsrörelse, och få tillfredställande löneökningar nu?
Hittills verkar det som om facken möter samma hårda motstånd från enade arbetsgivare.
Frågan är om det är rätt att industrin också denna gång skall sätta märket? Kanske det vore bättre någon annan bransch tog täten. Varför inte bygg-
eller servicesektorn.
Det är många viktiga frågor som måste få en lösning; anställningsformer, arbetstider, arbetsmiljöfrågor och bemanningsfrågan.
Förkastligt är att det finns möjlighet till delade turer, lika förkastligt är möjligheten till ackord i taxibranschen. Tänk att man får köra skolbarn på ackord! Här borde det ställas krav från beställarna att man avlönas med fast lön och inte med procent på inkört belopp.
Bemanningsfrågan är inte med i LO s samordning i denna avtalsrörelse. Jag har svårt att förstå det eftersom inhyrning blir allt vanligare även här uppe. Uthyrda har en särställning på arbetsplatserna och får ofta fel lön, dåliga arbetsförhållanden och otrygga anställningar.
Som sagt är det mycket som bör få en bättre lösning. Förut kunde vi gå till politiken när vi inte kom fram avtalsvägen. Det kan vi inte nu. Nu är det arbetsgivarna som har förtur till poltiken. Det kan vi inte ändra på till den här avtalsrörelsen, men till valet 2014 kan vi ändra på den saken.
Nu är det troligt att vi istället få ta till stridsåtgärder och då borde förbunden i LO samordna dessa för att få ett ordentligt tryck. Då gäller det att vi också har medlemmar som är beredda till strid.
Konflikt kostar på både för facket och medlemmen och någon större konfliktvana finns inte nu. Men håller vi bara ihop så vet vi att vi är starka.
Jag måste avsluta min krönika med att gratulera Tobias Baudin till att vara kommunals förslag till LO-ordförande. Bra att det kommer fram duktiga yngre fackföreningsföreträdare.
Nu finns det två väl så kompetenta kandidater, Karl-Petter Thorwaldsson, IF Metall, och Tobias Baudin, Kommunal.
Vem som håller i klubban efter LO kongressen i maj nästa år återstår att se.