När Stefan Löfven träffade S-redaktörerna under S-kongressen i Göteborg tryckte han på vikten av en stark offentlig ekonomi.
"Om ekonomin krackelerar drabbas de utsatta hårdast. En stark offentlig ekonomi är en vänsterfråga", sa Löfven.
Han underströk att ordnade statsfinanser inte står i motsats till kampen mot arbetslösheten.
"Tvärtom får vi bättre förutsättningar att klara finanserna om fler kommer i arbete", betonade Löfven.
Det är ett samband som det tål att påminnas om i dagens ekonomisk-politiska debatt. Arbetslösheten är inte bara ett mänskligt utan också ett ekonomiskt slöseri.
427 000 arbetslösa innebär påfrestningar för samhällsekonomin. Det är inte bara ett individuellt problem.
En arbetslös innebär kostnader i form av a-kassa eller socialbidrag, liksom förlorade skatteintäkter.
Men det handlar inte bara om pengar. Arbetslöshet och utanförskap innebär också krossade drömmar och förhoppningar.
Arbetslösheten innebär att färre får möjligheter att förverkliga "sina inre stämningars bästa längtan", som Hjalmar Branting talade om en gång i tiden.
I sitt anförande talade finansministerkandidaten Magdalena Andersson om en sådan livsresa, hennes mammas resa från enkla förhållanden i byn Granhammar till högre studier i Uppsala.
"Det är precis vad socialdemokratin handlar om. Då och nu. Att möjliggöra dessa resor. Att alla, oavsett bakgrund, får möjlighet att kliva på tåget", sa hon.
Även Stefan Löfven var personlig och ideologisk i sitt stora linjetal på kongressen. Han berättade om när han kom som fosterbarn till Sunnersta som litet barn.
"Inget var säkert. Men mina blivande föräldrar tog ansvar för mig. Jag blev en del av en familj och fick en bra uppväxt. Och ju äldre jag blev, desto fler var det som hjälpte till", sa han.
Det blev grunden för Löfvens socialdemokratiska övertygelse.
"Jag såg hur andra tog ansvar - inte bara för sig själva; utan faktiskt också för mig. De gjorde att jag kunde känna mig stark och fri", berättade Löfven.
Det gemensamma ansvaret, solidariteten, la grund för individens utveckling och tillväxt.
"Vi socialdemokrater ser det fantastiska i att ta ansvar för andras frihet. Vi stannar inte vid att skaffa oss själva bättre livsvillkor. Det är vanlig egennytta. Vi stannar inte vid att ge människan och grannen en hjälpande hand. Det är empati. Vi förstår att både du, jag, grannen och samhället som helhet blir starkare av att vi tar ansvar för varandra. Det är solidaritet", sa Löfven och möttes av starka applåder från kongressombuden.
Denna idé om det gemensamma ansvaret är också en utmärkt grund för framtiden. Socialdemokratins idé är på intet sätt uttjänt.
I sitt tal talade Löfven om det gemensamma ansvaret för jobben, miljön, välfärden, Europa...
Ett sådant exempel är Socialdemokraternas och SSU:s gemensamma förslag om en 90-dagarsgaranti för unga arbetslösa.
Inom 90 dagar ska alla arbetslösa ungdomar erbjudas arbete, utbildning eller praktikplats.
Det bygger på insikten att alla ungdomar inte klarar sig själva. Var och en är inte alltid sin egen lyckas smed.
Många behöver hjälp och stöd för att överhuvudtaget få in en fot på arbetsmarknaden. Alla har inte kontakterna eller kunskaperna som krävs.
Därför behövs solidariteten, det gemensamma ansvaret, för att stora ungdomsgrupper inte ska slås ut och bli helt passiviserade. Ensam är inte alltid stark.
"Vi gör ett vägval. Man kan fortsätta att sänka skatterna, som regeringen gör, och tro att det gör människor lyckligare. Eller så kan man sätta ungdomar i arbete eller utbildning", sa Löfven när han och SSU-basen Gabriel Wikström utvecklade S-förslaget vid en presskonferens.
Det var ett starkt framträdande. Det kändes som att Socialdemokraterna flyttade fram positionerna ännu en bit under torsdagen.
Fredrik Reinfeldt sitter inte säker i regeringssadeln efter valet 2014.