I tisdags kom nya siffror från Arbetsförmedlingen. I slutet av december var 393 000 svenskar öppet arbetslösa och inskrivna i program med aktivitetsstöd.
Det motsvarar 8,6 procent av arbetskraften. Ungefär en tredjedel av de berörda betecknas som långtidsarbetslösa och riskerar permanent utslagning.
För bara 20 år sedan hade statistiken skapat ett ramaskri i samhällsdebatten och stora rubriker i kvällstidningarna. Men i dag blir det på sin höjd en notis.
Dagens höga arbetslöshet har blivit mer eller mindre accepterad. Det har skett en tillvänjning till massarbetslöshet.
För finansminister Anders Borg (M) och den sittande regeringen är det naturligtvis mumma att den stigande arbetslösheten inte skapar mer debatt.
Men för Sverige som land är det djupt olyckligt. Arbetslösheten är inte bara ett individuellt problem.
Det är ett socialt och samhällsekonomiskt problem att hundratusentals människor hamnar utanför och förvandlas till passiva bidragstagare.
I gårdagens partiledardebatt i riksdagen gjorde den stukade men tappert kämpande S-ledaren Håkan Juholt vad han kunde för att sätta fokus på arbetslöshetsfrågan.
"Varslen ökade kraftigt i december. Otryggheten sprider sig", inledde Juholt sitt anförande.
S-ledaren pekade på att det finns alternativ som kan skapa fler jobb och ökad tillväxt - exempelvis satsningar på utbildning, gröna investeringar, järnvägar och upprustning av nedslitna förortsområden.
I debatten gled Fredrik Reinfeldt (M) skickligt undan alla besvärliga frågor om arbetslösheten.
I sitt inledningsanförande drog han sin sedvanliga skrytvals om Sveriges ordnade statsfinanser och alla "relativa förbättringar".
Den borgerliga strategin är ungefär följande: "Sitt still i båten. Alliansen har vunnit två val i rad och leder i opinionsmätningarna. Varför ändra ett vinnande koncept?"
Problemet är att det inte fixar arbetsmarknadseländet. Sverige har en högre arbetslöshet i dag än när Göran Persson regerade landet i september 2006.
Då beskrev Anders Borg (M) med rätta utanförskapet som ett samhällsproblem. Men efter fem år med Borg och fyra jobbskatteavdrag senare går nästan 400 000 svenskar arbetslösa.
Borgarna har en strategi som vunnit val. Men kan vi säga att Sverige blivit ett bättre land när utslagningen på arbetsmarknaden bara växer?
"Jag är stolt över arbetslinjen och sammanhållningen i Sverige", sa Reinfeldt i ett replikskifte. Lever statsministern i ett annat universum?
De flesta har det förvisso bra i Sverige. Men ser inte Reinfeldt klyftorna? Utförsäkringarna? De många i Fas 3 (lika många som Volvo har anställda i Sverige)? Ungdomsarbetslösheten? De 277 465 socialbidragstagarna?
Ser han inte farorna med att många hamnar utanför och hur de sociala spänningarna växer?
Det är inte att ta ansvar för ekonomin att låta utslagningen fortsätta.
Som Gustaf Fridolin (MP) påpekade i onsdagens debatt: "15 miljoner kronor. Det är prislappen för varje ung människa som hamnar snett."
Det är dessutom många det handlar. Ungdomsarbetslösheten i Sverige uppgår till 23,2 procent.
"Det innebär att Sverige nu parkerar på samma nivåer som i Rumänien och Cypern", sa Fridolin.
Det är ett allvarligt läge.
Utvecklingen på arbetsmarknaden är viktigare att diskutera än mycket annat som har präglat den svenska samhällsdebatten under det senaste halvåret.