Argumenten är inte nya
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Kuriren verkar inte ha lyssnat eller följt debatten. Norrbotniabanan har inte bara varit ett skötebarn för ett gäng norrländska sossar och miljöpartister.
Gång på gång har företrädare för industrin längs Norrlandskusten markerat behovet av en ny järnväg.
När regionens företrädare träffade förra infrastrukturministern Ulrica Messing (S) 26 september 2003 om Norrbotniabanan var Morgan Yngvesson, SCA Piteå, och Stina Blombäck, Billerud Karlsborg, två av dem som deltog på mötet.
Även den borgerliga regeringen borde vara vara väl medveten om näringslivets engagemang för Norrbotniabanan.
I en skrivelse (11 november 2008) till näringsminister Maud Olofsson (C) och infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) markerade sex tunga näringslivsföreträdare behovet av bättre järnvägsförbindelser.
"Basindustrin och övrigt näringsliv behöver Norrbotniabanan för att stärka och utveckla vår konkurrenskraft", skrev de bland annat.
Med en papegojas envishet har även Peter Roslund, S-kommunalråd i Piteå och ordförande i Norrbotniabanegruppen, upprepat argumenten om att Norrbotniabanan främst handlar om att skapa bättre förutsättningar för näringslivet i regionen.
Möjligheterna till bättre persontransporter och arbetspendling längs Norrlandskusten har bara beskrivits som en positiv bieffekt och alltid varit en andrahandsfråga.
Fördelarna för näringslivet i norr framgår för övrigt klart och tydligt i Banverkets studie, som gjordes redan 2004. Enligt Banverkets beräkningar skulle banan ge 30 procent lägre transportkostnader för industrin i norra Sverige.
Därför har det verkligen inte saknats näringspolitiska argument för bygget av Norrbotniabanan.
Den som har velat lyssna har redan hört argumenten i 5-10 års tid.