I måndags hade jag förmånen att få besöka Arvidsjaur Flygplats. Inte nog med att det är Sveriges vackraste flygplats, den är också en stor förebild när det gäller regionala flygplatser och en stor tillgång för hela Swedish Lapland.
Arvidsjaur flygplats är ett bra exempel på en positiv spiral: Det hela börjar med att flygplatsen finns där, vilket bidrar till att några modiga entreprenörer kan dra igång lite biltestverksamhet. Denna biltestverksamhet kan sen, bland annat på grund av sina goda kommunikationer, växa år efter år.
Till slut når man den kritiska massa som krävs för direktflyg från Tyskland. Och efter mycket slit så kan man i år stoltsera med reguljär charter från Hahn, München, Hannover och Stuttgart. Dessa direktflyg gör regionen ännu mer attraktivt för biltestföretagen, som därför fortsätter expandera och investera.
Den positiva spiralen fortsätter sen uppåt, då de goda kommunikationerna gör att tyska turister snabbt och enkelt kan ta sig hit. Så av vinterns 25 000 (!) tyska resenärer så är ungefär 5 000 turister. Turister, som alla behöver sovplats, mat, souvenirer och upplevelser. Turister som dessutom ser ut att få en ny reseanledning, när nu Fly-car investerar i ett igloohotell vid Abborträsksjön.
Vad detta betyder för kommunen i form av nyetableringar, nysatsningar och framtidstro behövs väl knappt påpekas?
Däremot bör det påpekas att expansionen inte sker automatiskt. Arvidsjaur flygplats är en tusenkonstnär: Man hittar intäkter och besparingar i allt från landningsavgifter och lokaluthyrning till flygskolor och en unik trafikledning.
Detta har gjort att ägaren Arvidsjaur kommun inte behövt pytsa ut en krona sedan 2002, vilket är mycket, mycket ovanligt.
Vad krävs då för att spiralen ska fortsätta vara positiv? Framför allt måste biltestverksamheten och besöksnäringen fortsätta utvecklas. För att göra det krävs att markfrågor och byggfrågor kan lösas på ett bra sätt för de som vill satsa.
Dessutom kan denna positiva utveckling späs på om vi utvecklar vår sommarturism.. Och den kan späs på ytterligare om resten av regionen får upp ögonen för vilken möjlighet som finns i denna flygplats och i dessa turister.
På väg hem med Arvidsjaur i backspegeln fick jag se en kungsörn i höjd med Voutner.
Jag hann tänka att symboliken nästan var löjlig, då den majestätiskt bredde ut sina vingar och gled iväg i solnedgången.