Trots en aura av stabilitet och tradition under många decennier har det mansdominerade gruvarbetet förändrats ur flera aspekter; ny teknik som digitalisering och automation, förbättrad arbetsmiljö och säkerhet samt nya typer av arbeten – och vi ser också fler kvinnor som gruvarbetare.
Det är framför allt det sistnämnda som väcker mitt intresse.
Gruvarbete har nämligen länge helt dominerats av män och haft en stabil könsmärkning som manligt och dominerats en viss typ av manlighet som ibland kan beskrivas som machomanlighet. Andelen kvinnor låg länge på en konstant låg nivå runt några procent.
Från 1980-talet fram till 2005, ökade andelen kvinnor bland gruvarbetarna långsamt, knappt märkbart, från cirka tre till fem procent. Men efter 2005 hände något, andelen kvinnor ökade snabbare och idag har andelen kvinnor bland gruvarbetarna i gruvföretagen stigit till 15 procent, en ökning med nästan tio procentenheter.
Det är fortfarande en mycket lång väg kvar innan gruvarbetet kan kallas jämställt, men det är ändå en stor positiv förändring som förtjänar att uppmärksammas. Till viss del beror ökningen på att ny teknik och digitalisering successivt förändrar gruvarbetet.
Framtidens medarbetare inom gruv- och mineralnäringen kommer helt klart att ha nya typer av arbetsuppgifter och kompetenser. Detta medför och kanske till och med kräver förändringar i arbetsplatskulturer och yrkesidentiteter, vilket i sin tur underlättar en breddad rekrytering som inkluderar både kvinnor och män inom fler samhällsgrupper.
Förutom att detta skapar möjligheter för bättre attraktivitet, flexibilitet och kvalitet i gruvföretagens organisationer innebär det att fler kvinnor kan få tillgång till intressanta och utvecklande arbeten med bra betalt i Norrbotten. Vi behöver mer sånt!
Jämställdhet i gruvorna är därför en viktig del i omställningen till ett hållbart samhälle. Det är en komplex demografisk utmaning att få tillräckligt många människor som både vill och kan bo och arbeta i norra Sverige. Många av våra samhällen har dessutom en historia, en kultur och ett arbetsliv som är präglade av ojämställdhet. Och det är inte bra för vare sig hållbarhet eller utveckling.
Därför måste vi i Norrbotten anstränga oss extra mycket för att bryta könsmönster och andra inlåsande normer – i både gamla och nya jobb, oavsett om det handlar om den mansdominerade basindustrin eller om kvinnodominerade arbetsplatser inom vård och skola.