När Johanna Koljonen började twittra om gråzonen mellan sex och övergrepp forsade en flodvåg av vittnesmål fram. Unga kvinnor berättade vad de hittills gömt i skam, eller åtminstone hållit tyst om.
Ur de gemensamma erfarenheterna växte styrka - och förhoppningsvis en större förmåga att säga nej. Oavsett när nejet kommer och under vilka omständigheter.
Många blev illa berörda. Låt sexet stanna i den privata sängkammaren, tyckte några. Men övergrepp kan inte vara privata. Privatlivets helgd får aldrig legitimera maktmissbruk eller över- och underordning som skadar.
Om sexuella övergrepp måste vi våga tala, för att någon gång komma bort från dem. Sexuella gråzoner kräver en väldig lyhördhet.
I alla berättelser om sex som gjort ont - ibland till och med varit våld - märktes en stark vilja till fritt och lustfyllt sex. #prataomdet, som samtalet kallades på Twitter, var ingen reaktionär debatt. Det var ett sätt att återerövra sexlusten och jämlikheten.
Bara den som slipper vara rädd, som vet att ens sexuella gränser respekteras, kan njuta av sex fullt ut. Tillfredsställa och bli tillfredsställd, oavsett vad man tänder på.
På samma sätt har den som bejakar sin sexlust lättare att veta sina sexuella gränser. Att vara säker i sin lust innebär också att känna när lusten inte finns där. När man känner sig obekväm eller bara inte vill.
#prataomdet handlade lika mycket om att kunna säga ja som att kunna säga nej. Killar berättade om pressen de känner att vara den som alltid vill. Tjejer berättade om alla gånger de sagt nej fast de egentligen ville.
Det kokar som vanligt ner till unkna könsroller. Föreställningen om mannen som den aggressiva och kvinnan som den passiva skapar rent hopplösa förutsättningar för sex. När människor måste inordna sig i könens snäva gränser kommer prestationen före lusten.
Sexuella övergrepp blir den naturliga följden, eftersom människor ser varandra som könsstereotyper i stället för egna individer med fria viljor. En stereotyp är svårare att respektera än en människa.
Det var några veckor sedan #prataomdet-stormen bedarrade. Jag hoppas verkligen att alla vittnesmålen lade grunden för ett mer långlivat samtal om oss människor och vår sexualitet. Jag kan inte minnas när vi senast hade en lika konstruktiv och hoppfull diskussion om makt, genus och sex.
Övergrepp kan bara fortgå i tysthet. Det gäller att föra ett jäkla liv.