Avtal eller lag?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Lagen om anställningsskydd engagerar och debatteras. Nu har LAS också kommit in i valrörelsen.
Arbetsgivarsidans organisationer hävdar att LAS är ett hot mot företagens konkurrenskraft och Centerns ungdomsförbund driver kampanj med parollen "Fuck facket 4-ever". Än håller Moderaterna emot. Men hur länge?
Facket framhåller gärna LAS som ett starkt skydd för de anställda. Det är ett konstaterande som dock kräver modifikation.
På dagens arbetsmarknad finns ingen 100-procentig garanti för ett tryggat jobb.
Även företag med god konkurrenskraft kan slås ut.
Dessutom görs många undantag från LAS efter förhandlingar med facket. Och då kan även den med många år på samma arbetsplats bli uppsagd om rätt kompetens saknas.
Däremot ger LAS ett bra skydd mot arbetsgivarens godtycke och en orättvis behandling, framför allt på arbetsplatser som saknar avtal.
I motsats till vad som ofta hävdas visar undersökningar också att de flesta företagare inte upplever LAS som något större problem.
Det här konstateras också i " Sist in, först ut" (SNS förlag), en intressant liten bok skriven av Svante Nycander.
Nycander är före detta chefredaktör för Dagens Nyheter, men också en av de främsta kännarna av svensk arbetsmarknad.
Boken beskriver lagens uppbyggnad och de senaste årens debatt samtidigt som Svante Nycander driver en egen linje.
Han anser att turordningsreglerna borde läggas fast i ett nytt huvudavtal mellan parterna.
LAS behöver då inte upphävas eller ändras, eftersom lagen faktiskt ger utrymme för sådana uppgörelser.
Är det då realistiskt att tänka sig ett avtal?
Ja, menar Nycander, eftersom parterna faktiskt är överens om att både produktionens behov och löntagarnas berättigade intresse av trygghet i anställningen måste vägas in vid en driftsinskränkning.
Ett avtal skulle inte behöva säga mer än så. Facket skulle kunna lita på arbetsgivarnas goda vilja att nå bra lösningar. Tvister skulle avgöras av en av partssammansatt skiljenämnd.
Nycanders lösning är inte orimlig, men den känns långt från dagens verklighet.
I grunden handlar LAS om maktrelationerna på arbetsplatsen. LAS ger löntagarna en mer jämbördig ställning med arbetsgivaren.
Varför skulle facket frivilligt ge upp den positionen? Och det i ett läge då arbetsgivarna verkar satsa mer på strid än på samarbete.
Agerandet i Laval-konflikten är ett exempel på en mer militant attityd. De många försöken att med hjälp av bemanningsföretag runda avtal och lagar ett annat.
Då är det svårt att riktigt tro på arbetsgivarnas goda vilja.
- En lösning måste bygga på det parterna faktiskt är överens om, skriver Nycander.
Precis. Arbetsgivarna skulle kunna börja med att i handling visa att de verkligen står bakom kollektivavtalet.