Den 25 mars gick Caroline Dahlman, ledarskribent i liberala Kristianstadsbladet, till hård attack mot statsminister Stefan Löfvens tal på S-kongressen i Örebro.
”Bara blablabla om hedersvåldet”, rubricerade hon texten.
Men det finns inga skäl att använda hedersförtrycket, ett allvarligt samhällsproblem, för sådan simpel pajkastning. Snarare borde det vara en fråga som förenar hela det politiska systemet.
Löfvens och regeringens engagemang mot hedersförtrycket är verkligen inte heller bara snack.
På regeringens hemsida beskrivs en samlad och flerårig satsning för att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.
Satsningen innehöll 100 miljoner kr redan 2018 – samt ytterligare 57 miljoner kr årligen 2019-2020.
2014 kom även nya bestämmelser för att stärka skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.
Två nya brott kom till: äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Försök och förberedelse till äktenskapstvång kriminaliserades. Möjligheten för barn att få dispens för att gifta sig avskaffades. Regler skärptes för att erkänna utländska äktenskap.
2016 kriminaliserades stämpling till äktenskapstvång.
Straffansvar har dessutom förts in för underlåtenhet att förhindra könsstympning.
En ny klassifikationskod för statistik relaterad till könsstympning infördes 2015. Den ska göra det enklare att i Socialstyrelsens hälsodataregister identifiera antalet vårdtillfällen med anknytning till ingreppet.
I Januariavtalet mellan S, L, MP och L finns förslag på ytterligare åtgärder.
Till exempel vill de fyra partierna införa en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv.
Vidare vill de skärpa reglerna för utvisning av icke-svenska medborgare som döms för hedersrelaterade brott och hatbrott.
Det räcker emellertid inte att bara regeringen och de statliga myndigheterna agerar. Även den lokala nivån – skolor, socialtjänst, kommuner och civilsamhälle – måste vara med på noterna.
Stefan Löfvens Örebrotal rymde en tydlig vink till alla lokalpolitiskt aktiva.
”Se hedersförtrycket. Hata det. Befria dessa unga! I varje kommun. I varje skola. I varje läge”, manade Löfven.
Det finns skäl för alla ansvariga att hörsamma statsministerorden.
I dagens Sverige finns tjejer och killar som inte själva får bestämma över sin framtid. Istället är det familjen som avgör var de ska bo, arbeta eller vem de ska gifta sig med.
Det handlar inte om en liten grupp. 2014 visade tidigare länspolischefen Carin Götblad i en statlig utredning att det handlar om så många som 100.000 tjejer och killar under 25 år som lever under hedersförtryck.
Det är oacceptabelt. Svensk lag gäller lika för alla – och alla ska ha rätt att själva bestämma över sitt eget liv.
Jämlikhet inför lagen och jämställdhet är inget som är villkorat, som bara gäller vissa personer, på vissa ställen, eller vissa tider.
Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla som bor i Sverige, över allt, hela tiden. Därför är det bra att Löfven och hans regering tar initiativ till både lagskärpningar och nya pengar för kampen mot hedersförtrycket. Det är inte ”blablabla”, utan konkret politik.