Häromveckan kom nyheten att Europas högst uppsatta snuskgubbe skulle avgå. Så snart den nya reformbudgeten antagits av det italienska parlamentet lovade han, högermannen Silvio Berlusconi, att lämna sin post.
En italiensk kvinna sa på TV vad många tänkte: "Hoppas detta blir första gången han håller ett löfte." Från soffan hemma sms:ade jag med min svärfar i Florens, tidigare borgarråd i staden och i många år aktiv i den italienska vänstern. Han tänkte vänta med att fira tills det hela var säkert.
Några dagar senare kom så beskedet att Berlusconi äntligen avgick. Eran Berlusconi var därmed över. Den har präglats av maktmissbruk och sexskandaler.
Han har skräddarsytt lagar för att komma undan korruptionsanklagelser. Hans medeltida syn på kvinnor är vida känd. Samtidigt har han ignorerat ekonomin som nu är inne i en djup kris.
Och han har fortsatt att kontrollera media: Berlusconi är huvudägare i Mediaset som driver tre av landets mest sedda kanaler och hans regering kontrollerade det statliga TV-bolaget Rai som har tre kanaler.
Kombinationen av stor politisk, ekonomisk och kulturell makt hos en och samma person har - inte oväntat - inte gett särskilt goda resultat.
Situationen i Italien är svår. Arbetslösheten är hög, arbetsmarknaden osäker och tillväxten extremlåg. Det juridiska systemet beskrivs ofta som igenkorkat av utdragna processer. Något som varken gynnar folk eller näringsliv.
Få barn föds: Det osäkra ekonomiska läget spelar in liksom svårigheterna för kvinnor att kombinera jobb med familjeliv.
Lägg där till utbredd organiserad brottslighet som gör det farligt att säga vad du tycker: Flera är de journalister och politiskt aktiva som lever under ständigt hot.
Många unga lämnar Italien för att bosätta sig i andra länder. För att kunna leva ett normalt liv. Flera kommer till Sverige.
En av dem sa till mig "Italien är ett fantastiskt land att resa i, att besöka som turist. Men för att bo och leva där måste du vara svinrik. Det går inte om du är en vanlig person."
Italiens problem handlade inte bara om Berlusconi, de är större än så. Men Berlusconi var heller inte bara ett symptom utan en del av problemet. Därför är det bra att han äntligen avgått.
Nu är det upp till bevis för oppositionen. De måste visa att de kan erbjuda ett verkligt alternativ och är beredda att axla ansvaret som ett lands styre innebär. Och detta mitt under pågående ekonomisk kris.