Bluff med statistik

"Det statistiska mått på utanförskap och massarbetslöshet som regeringen använder är missvisande", anser Bo Jangenäs, generaldirektör för Inspektionen för arbetsöshetsförsäkringen.

"Det statistiska mått på utanförskap och massarbetslöshet som regeringen använder är missvisande", anser Bo Jangenäs, generaldirektör för Inspektionen för arbetsöshetsförsäkringen.

Foto: Lars Pehrson 30152

Politik2008-04-02 00:16
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Under valrörelsen 2006 gjorde den borgerliga alliansen ett stort nummer av det så kallade "utanförskapet". Fredrik Reinfeldt & co talade om att uppemot 1,5 miljoner svenskar, en sjättedel av befolkningen, hade hamnat utanför under s-styret.
De borgerliga manade fram bilden av en armé av försoffade bidragstagare och trygghetsnarkomaner som försörjde sig med a-kassa, förtidspensioner eller socialbidrag istället för arbete.

Nu har Bo Jangenäs, generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, och Levi Svenningsson, tidigare direktör inom Ams, gått till botten med de borgerliga siffrorna och snacket om ett omfattande utanförskap.
I en rapport, som Arbetarrörelsens tankesmedja låtit publicera, konstaterar de att utanförskapet
snarare består av omkring 100 000 till 150 000 personer.
I och för sig är det en klen tröst för de berörda och allvarligt nog, men siffran är faktiskt tio gånger lägre än i den borgerliga retoriken.










I den borgerliga regeringens finansplan för 2008 har "utanförskapet" definierats som det totala antalet ersättningsdagar inom trygghetssystemen omräknat i årsarbetskrafter, vilket skulle motsvara att 1,1 miljoner individer varit utan jobb under ett helt år.
Jangenäs och Svenningsson menar att det är ett grovt och vilseledande missbruk av statistik. De pekar på att även den tid som arbetstagare stannat hemma från jobbet på grund av influensa räknas in, liksom korttidsarbetslöshet för personer som nu har jobb.
Det är personer som inte i någon rimlig mening har med utanförskapet att göra.

Jangenäs och Svenningsson vänder sig även mot att regeringen räknar in alla förtidspensionärer i utanförskapet. De allra flesta av dem är sjuka och kan inte jobba.
12 procent av förtidspensionärerna vill jobba, men anställs inte eftersom de inte kan jobba 100 procent och inte anses vara tillräckligt produktiva av arbetsgivarna.


Det betyder inte att det saknas grupper som har hamnat rejält vid sidan om. De som är utanför är långtidsarbetslösa som ofta endast har grundskoleutbildning, lågutbildade invandrare, funktionshindrade och äldre.
Jangenäs och Svenningson pekar på att en fjärdedel av de inskrivna på arbetsförmedlingen har varit arbetslösa fem av de senaste åtta åren.
"Men de får inte jobb hur mycket regeringen än jagar dem", säger Bo Jangenäs i en TT-intervju och tillägger att sju av tio nya jobb under 2006 och 2007 tillsattes med personer som hade högskoleutbildning.

Annorlunda uttryckt: Det spelar ingen roll hur mycket regeringen sänker a-kassan eller sjukersättningen för den här gruppen. Det är människor som behöver helt andra lösningar för att överhuvudtaget få i en fot på arbetsmarknaden.
Rapportförfattarna efterlyser därför mer arbetsmarknadsutbildning, vidgade möjligheter för anställningsstöd och krav på att arbetsgivarna anpassar arbetsplatser även till dem som inte tillhör de mest högpresterande.

Men på dessa områden upplever vi istället en nedrustning. Regeringens definition av utanförskapet leder helt enkelt till fel metoder.
Lägre a-kassa är ingen hjälp för den som saknar utbildning eller har fysiska, psykiska eller sociala funktionshinder.