Blunda inte för problemen i Kina
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Utvecklingsländerna ser Kina som förebild och försöker så gott de kan kopiera det kinesiska konceptet av frisläppta marknadskrafter i kombination med hård statlig styrning. De rika länderna ser en jättelik marknad öppna sig och att missa den kan bli ödesdigert för de egna företagen.
I det läget blundar man åtminstone med ena ögat för Kinas brist på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Till Kina reser man i spetsen för handelsdelegationer, inte med experter på mänskliga rättigheter (MR). Det gäller även statsminister Fredrik Reinfeldts planerade besök i Kina i april.
Reinfeldt lär inte mer än humma om Tibet när han kommer till Peking. Det är för övrigt logiskt, med tanke på hur lamt den svenska regeringen protesterat mot USA:s folkrättsbrott, illegala fångläger och tortyr, eller Israels ockupationspolitik och övergrepp mot palestinier.
Om man inte haft något att säga om västliga länders brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter, med vilken trovärdighet kan man då kritisera regimen i Peking för att den slår ner på tibetaner och andra minoriteter?
Kan man kritisera dödstraff i Kina, om man tycker att de är okej i USA? Kan man läxa upp president Hu Jintao för Kinas hårda tag mot sina fångar, om man allierar sig med en amerikansk president som offentligt försvarar tortyr?
Det är bra att den svenska regeringen (och andra regeringar) årligen offentliggör rapporter om läget för de mänskliga rättigheterna i världen. Därmed fastslås att de mänskliga rättigheterna är universella och att det är legitimt att reagera när de kränks i något land.
För bara några tiotal år sedan ansågs sådan kritik vara otillbörlig inblandning.
Det är ett framsteg. Men viktigare är globaliseringen, som binder länder samman och tvingar dem att samarbeta kring gemensamma mål.
De kinesiska ledarna är inte okänsliga för signaler från marknaderna eller internationella medier. De har numera ett "varumärke" att försvara, särskilt inför sommarens OS. Kina gör, som också framgår av UD:s rapport, betydande framsteg på MR-området.
Men det finns en gräns för hur långt man kan komma utan att det politiska systemet reformeras, och där verkar de kinesiska ledarna mer rådvilla än helt ovilliga. Man vet inte vad man ska ersätta enpartistaten med samtidigt som man håller ångan uppe i den kinesiska ekonomin.