Gruvan var en dröm som på några år blev till en möjlighet, som sedan blev en framgångssaga. En framgångssaga, som en dyster dag i januari såg ut att ha varit en illusion. I måndags övergick förhoppningsvis denna illusion till att bli verklighet. Ungefär så skulle jag summera min syn på Northland Resources resa mot att etablera sin gruva i Kaunisvaara.
När jag träffade Northland Resources första gången bestod företaget av tre gubbar och en hund. Bolaget har sedan dess haft en fantastisk resa och har nu etablerat en helt ny järnmalmsgruva.
I januari kom dock smällen, och många har med rätta tvivlat de senaste månaderna.
Men i måndags kom så ett efterlängtat besked: Det som Northlands rekonstruktör beskrivit som troligt visar sig nu vara möjligt, och förhoppningsvis är nu finansieringen säkrad för att nå full produktion tredje kvartalet 2014.
Vintern har slagit hårt på de som satsat pengar i Northland och jag kan inte annat än lida med de småsparare som hoppat på tåget.
Men kan gruvan fortsätta sin produktion, arbetstillfällena räddas och fordringsägarna få betalt så kanske Tornedalen nu har sin egen gruva.
Gruvetableringar kännetecknas vad jag förstått nästan alltid av tre saker: Försening, fördyring och förlängning.
Försening och fördyring är förstås inget önskvärt, men ofta accepteras det för att ägarna har en nog stor plånbok. De tar den risken och kostnaden, för de vet vad som väntar - förlängningen. För nästan varje gruva som öppnas visar sig på sikt vara så mycket mer värd än vad man först räknat med. Bara man, som sagt, tar sig förbi förseningarna och fördyringarna.
Det finns inte något som nu pekar på en snar inbromsning vad gäller världens behov av råvaror eller priserna på dessa. Men trots det är det oväntat svårt att få fram nya järnmalmsgruvor. I Pajala har man lyckats, gruvan står där.
Produktionen och leveranserna trimmas varje dag och malmtransporterna avlöser nu varandra från Narvik.
I Northlands resa framåt stötte man i vintras på ett oväntat stort fartgupp och tyvärr är det många som fått rejäla bulor i huvudet. Men när nu fartguppet är passerat får vi glädjas åt att det inte innebar ett totalt stopp.
Låt oss nu invänta att yrseln lägger sig så att resan mot drömmen om Tornedalens egen gruva får fortsätta. En dröm som senaste tiden blivit mer nyanserad, men som nu troligen tagit ett rejält steg framåt mot verklighet.