Jag älskar byar. Särskilt den norrbottniska varianten. Så bor jag också i vad som måste anses som ett alldeles eget mikrokosmos.
I vår lilla by finns en enda året-runt-brevlåda – och det är vår egen. Där lever vi och trivs, i trygg förvissning om att ingenting blir som förr och att allt hänger ihop.
Valåret 2018 har bjudit på fler påbud som spelar på människors rädsla än någon valrörelse jag tidigare upplevt. Vi lever i en tid där konsekvenserna av globalisering och digitalisering är i full blom.
Det finns politiska krafter som lägger krutet precis där, mitt i orosmolnet, som vill få oss att tro att vi kan välja bort allt vi inte begriper så att det kan bli som förr. Man tar sig för pannan! Att 17,4 procent av väljarna i vår valkrets går på det där gör mig mörkrädd.
Globaliseringen gör världen mindre, konsekvenserna av vad som sker på andra sidan jordklotet landar på ditt köksbord blixtsnabbt. Det bör skapa grogrund för kunskap och bildning. Det blir viktigt att ha i bagaget när de stora migrationsvågorna når oss. Jag är inte ensam om att tro att bristen på vatten och mat omöjliggör existens på sydligare breddgrader framöver.
Det är kanske hit dom kommer? I Norrbotten finns mängder av rent vatten och obrukade marker – tanken svindlar! Då om nånsin får vi praktisk träning i solidaritet och empati.
Digitalisering är en vän i viken, en utveckling som underlättar livet för oss. Bara den fungerar! Man kan beklaga att vi nästan måste ha ingenjörsexamen för att installera och nyttja alla digitala plattformar.
Tänk om man vore kines och kunde prata med sina apparater istället; berätta vilka böcker man vill att bokbussen ska ta med, boka resan till barnbarn eller tala om vilken tv-serie man vill se.
Röststyrning har eliminerat den digitala generationsklyftan i Kina. Vilken dröm när även vi når dithän – det kommer.
Människor här som där har samma rätt till information och delaktighet i samhället som alla andra; lokalt och globalt. Men för att uppnå det krävs att vi värnar demokratin.
Byapolitiken fungerar inte längre, komplexiteten och antalet aspekter man måste ta hänsyn till vid beslutsfattande ska inte underskattas.
Jag känner förtroende för alla som kan förklara och försvara sambanden mellan det lilla och det stora. Däri ligger styrkan i att vara människa: att hela tiden försöka förstå. Även i en mycket liten by.